Den 22 oktober 1938 tog svenskamerikanen Chester Carlson världens första xeroxkopia. Sedan dess har det rasslat åtskilliga ark genom kopieringsapparaterna.

- Kopiatorn är nog det viktigaste hjälpmedel som kommit under min tid som forskare, viktigare än både datorn och faxen, säger min bekant professorn.

- Risken är förstås att man tror att man läst en artikel bara för att man slagit en kopia på den.

Det viktiga med den moderna kopiatorn är att den snabbt och billigt ger läsliga kopior som är beständiga. Det gällde inte för alla konkurrerande metoder, det vet var och en som försökt tyda de svaga skuggorna på en åldrad termofaxkopia.

Den där höstdagen för drygt 60 år sedan lyckades patentingenjören Carlson till sist visa att hans hugskott verkligen kunde fungera.

Tillsammans med en medhjälpare överförde han dagens datum och namnet på New York-stadsdelen Astoria från original till kopia. Han utnyttjade att vissa ämnens elektriska ledningsförmåga ökar när de belyses. Sedan dröjde det till 1949 innan den första xeroxkopiatorn lanserades. Först 1959 kom den första automatiska kopiatorn, som använde vanligt papper.

I xeroxkopiatorn laddas en selenbelagd trumma upp till hög spänning. Ett linssystem projicerar en avbildning av originalet på trumman. De belysta partierna tappar spänning, de mörka behåller den. Därför drar de till sig det svarta tonerpulvret som sedan överförs till kopiepappret. Ordet xerografi står för "torr skrift" på grekiska.

I en av mina teknikhistoriska böcker heter Chester inte Carlson utan Carlton, i en annan får han heta Carbon i efternamn. I själva verket var hans drivkraft att få ett enkelt sätt att göra kopior av handlingar utan risk för skrivfel. Ett problem som många uppfinnare försök lösa tidigare.

Redan på 1700-talet konstruerade James Watt kopiepressen, där original skrivna med blödande bläck pressades samman med fuktade papper. 1875 uppfann Edison vaxstencilen. Men de krävde särskilda original, de kunde inte som xeroxtekniken användas för vilken handling som helst.