33 Satellitnavigering med GPS
Av: Jan Melin
Publicerad 16 december 1999 13:36
Gulfkriget 1991 blev elddopet för GPS, Global Positioning System, satellitnavigeringssystemet som ursprungligen utvecklades för den amerikanska krigsmakten. I dag är GPS främsta användningsområden både fredliga och civila. Men USAs försvarsmakt låter inga utomstående använda den fulla potentialen för positionsbestämning. Därför finns en slumpmässig tidsförskjutning, "Selected Availability", integrerad i signalerna från de 24 satelliter som är systemets ryggrad.
När GPS för första gången skulle användas "skarpt" som stridshjälpmedel, under kriget mot Irak, tvingades emellertid Pentagon att stänga av "Selected Availability".
Lagret av militära GPS-mottagare var för litet. Krigsmakten fick köpa in kommersiella civila mottagare att utrusta soldaterna med.
Dessutom hade många soldater köpt egna GPS-mottagare innan de skickades iväg till Persiska viken.
Med hjälp av signaler styrda av atomur ombord på satelliterna kan en mottagare på marken beräkna avståndet till en satellit. Med samtidiga signaler från minst fyra satelliter gör GPS-mottagaren trigonometriska beräkningar som ger både position och höjd över havet.
Med en "ren" signal kan man uppnå meterprecision. Med "Selected Availability" får man nöja sig med en träffsäkerhet på 30-100 meter.
Men precisionen kan ökas kraftigt med "Diffrentiell GPS". Då samkör man satellitsignalerna med data från fasta GPS-mottagare vars position är noggrant bestämd.
Någon enskild person har ännu inte trätt fram som uppfinnare av GPS. Det beskrivs istället som ett kollektivt utvecklingsprojekt inom den amerikanska krigsmakten, inlett på 1970-talet. Hittills har det slukat 100 miljarder kronor.
Vill man ha ett startdatum för GPS, eller Navstar som är det officiella amerikanska namnet, får det bli 22 februari 1978. Då sändes GPS-satelliten Navstar 1 upp.
Sedan dess har GPS utvecklats till ett ovärderligt navigationshjälpmedel för både det civila flyget och sjöfarten. Även privatpersoner använder billiga GPS-mottagare i sina fritidsbåtar och under fjällvandringen.
Andra användare är kartografer, geologer och transportföretag som använder GPS för att hålla koll på sina fordon.
När GPS för första gången skulle användas "skarpt" som stridshjälpmedel, under kriget mot Irak, tvingades emellertid Pentagon att stänga av "Selected Availability".
Lagret av militära GPS-mottagare var för litet. Krigsmakten fick köpa in kommersiella civila mottagare att utrusta soldaterna med.
Dessutom hade många soldater köpt egna GPS-mottagare innan de skickades iväg till Persiska viken.
Med hjälp av signaler styrda av atomur ombord på satelliterna kan en mottagare på marken beräkna avståndet till en satellit. Med samtidiga signaler från minst fyra satelliter gör GPS-mottagaren trigonometriska beräkningar som ger både position och höjd över havet.
Med en "ren" signal kan man uppnå meterprecision. Med "Selected Availability" får man nöja sig med en träffsäkerhet på 30-100 meter.
Men precisionen kan ökas kraftigt med "Diffrentiell GPS". Då samkör man satellitsignalerna med data från fasta GPS-mottagare vars position är noggrant bestämd.
Någon enskild person har ännu inte trätt fram som uppfinnare av GPS. Det beskrivs istället som ett kollektivt utvecklingsprojekt inom den amerikanska krigsmakten, inlett på 1970-talet. Hittills har det slukat 100 miljarder kronor.
Vill man ha ett startdatum för GPS, eller Navstar som är det officiella amerikanska namnet, får det bli 22 februari 1978. Då sändes GPS-satelliten Navstar 1 upp.
Sedan dess har GPS utvecklats till ett ovärderligt navigationshjälpmedel för både det civila flyget och sjöfarten. Även privatpersoner använder billiga GPS-mottagare i sina fritidsbåtar och under fjällvandringen.
Andra användare är kartografer, geologer och transportföretag som använder GPS för att hålla koll på sina fordon.
Ny Teknik Jobb
Bloggar som länkar hit
