- Nylonstrumpan var stark och dyr. Jag sparade och sparade tills jag kunde köpa mitt första par för 25 kronor. De höll i en halv termin, tills en pojke körde på mig med sin cykel, berättar en av seniorkollegorna, som var tonårig skolflicka när andra världskriget var över.

För henne och miljontals andra kvinnor kom nylonstrumpan från USA som en befriare. Då blev det äntligen slut på korviga, ömtåliga konstsilkesstrumpor, som krävde ständig uppmaskning och stoppning.

Genombrottet för syntetiska konstfibrer kom redan före kriget. Det amerikanska kemiföretaget DuPont fick fram sin syntetfiber, en polymerkedja, polyamid 66, 1935 och kallade den nylon. Några år senare, 1939, hade tyska kemister tagit fram en snarlik polyamidfiber med numret 6 och kallade den perlon.

Någon egentlig kamp om första platsen i syntetfiberracet blev det därmed aldrig mellan USA och Tyskland. Utgången var given och amerikanska soldater vann stor sympati i krigets Europa, inte bara genom sina militära framgångar utan också med frikostigheten med cigaretter, tuggummi - och nylonstrumpor.

DuPonts dåvarande forskningschef, Wallace Carrothers, har alltid pekats ut som nylonstrumpans fader. Han var en av sin tids främsta kemister, med över 50 patenterade uppfinningar bakom sig. Men hans roll är omtvistad och en av hans underställda, Julian Hills, lanseras numera ofta som den verkliga nylonuppfinnaren. Enligt den versionen skulle Carrothers ha haft svårt att se någon användning för nylonet och närmast bromsat utvecklingen av det.

Carrothers tog livet av sig bara två år efter nylonets genombrott. Hill däremot levde tills han blev 91 år, 1996, och hann se de moderna materialen breda ut sina långa polymerkedjor över jorden. Han gillade det inte och lär i en intervju ha sagt att mänskligheten kommer att gå under insnärjd i plast.

"Starkt som stål och tunt som spindelväv" var DuPonts slogan för nylon. De egenskaperna, styrkan, segheten, dragstyrkan, töjbarheten och de fina, tunna fibrerna, har gjort nylonet till drömmaterialet inte bara för strumpor. Till tält, fallskärmar, luftballonger, jackor, rockar, arbetskläder, sportkläder, baddräkter, filter och viror till pappers- och massaindustrin, cord i lastbilsdäck och skottsäkra västar passar nylonet perfekt.

Nylonskjortan däremot är död och begraven, saknad av ingen. Vad hjälpte det väl att den höll och var strykfri? Här gjorde sig nylonets dåliga egenskaper gällande. Det klarade varken UV-ljus eller blekningsmedel. Gulnande, stel och garanterat svettframkallande fick nylonskjortan snart ge plats åt den betydligt behagligare skjortan av polyester och bomull.