För fem år sedan var Internet ett okänt begrepp för den stora allmänheten. Idag använder nästan hälften av alla svenskar det världsomspännande datornätet.

Embryot till den makalösa succén skapades redan på 1950-talet. Då dök idén om ett nätverk av datorer utan någon centraldator som skötte trafiken upp hos den amerikanska militärmakten.

Men det dröjde ända till 1965 innan amerikanska forskare lyckades koppla samman två datorer via det allmänna telenätet.

Utifrån erfarenheterna av det försöket byggde så militären upp sitt nätverk av datorer och döpte det till ARPANET som startade på hösten 1969. Nätet användes främst till att skicka filer mellan datorer och för utbyte av e-post.

Vid den här tiden användes protokollet NCP, Network Control Protocol för att sköta kommunikationen mellan datorerna. Det ersattes 1983 av TCP/IP där TCP, Transfer Control Protocol styr överföringen av data och IP, Internet Protocol, sköter adresseringen. Dessa protokoll skapades redan 1974 av de båda amerikanerna Vinton Cerf och Robert Kahn.

Parallellt och i samarbete med militären hade det amerikanska forskarväsendet genom NSF, National Science Foundation, börjat bygga ett eget nät, NSFNET, som i sin första skepnad stod klart 1986 och blev basen i dagens Internet.

Möjligheten till snabb och tillförlitlig datorkommunikation blev en revolution i forskningsvärlden. Vetenskapliga rön, idéer och frågeställningar kunde blixtsnabbt förmedlas mellan universiteten.

Men det krävdes en hel del datorvana av användarna som fick knappa in krångliga kommandon via sina tangentbord för uppkoppling och kommunikation.

Det problemet löstes av den engelska Cern-forskaren Tim Berners-Lee som 1989 introducerade World Wide Web, WWW. Nu kunde man via klickbara länkar navigera inom Internet. När sedan NCSA introducerade Mosaic, världens första webbläsare, 1993, samtidigt som billiga och snabba modem lanserades var lavinen igång.