På ett halvt sekel har datorn gått från en specialiserad beräkningsmaskin, utnyttjad av ett fåtal fors-kare och specialister, till en grundval för hela samhället. Utan datorer stannar Sverige.
 
Men vem är egentligen datorns uppfinnare? I Nationalencyklopedin betecknas amerikanerna Eck-erts och Mauchlys "Eniac" som den första elektroniska datorn.
 
Fast andra vill i stället ge äran av att vara först åt John Atanasoff. Eller varför inte åt tysken Konrad Zuse? Eller britten Alan Turing, som konstruerade avancerade kodknäckningsmaskiner men också formulerade grundläggande matematisk-logiska teorier inom automatisk databehandling. Eller ska datorn helt strykas från listan över 1900-talets uppfinningar med hänvisning till Charles Babbages Analytical Engine. En mekanisk, programstyrd dator som aldrig lämnade ritbordet.
 
Kanske är frågan fel ställd. Kanske är inte datorn i sig det stora språnget utan först den transistoriserade datorn. Det var med den som datorkraften började sjunka i pris. För att sedan tack vare de integrerade kretsarna kunna bli ständigt närvarande, inbyggd överallt i samhället.
 
Sverige byggde tidigt en elektronrörsdator, Besk, som under en kort tid var snabbast i världen. Men den statliga Matematikmaskinnämnden, liksom det svenska storföretaget Facit, insåg inte betydels-en av transistoriseringen. Därför byggdes den första svenska transistordatorn, Trask 1, i en mjölkbutik på Dalagatan av de svenska pionjärerna Axel Bring, Gunnar Hellström och Zoltan Horvath. Fem till tio gånger snabbare än sin föregångare var den rena superdatorn.
 
1971 uppfanns mikroprocessorn. Och med den möjliggjordes persondatorrevolutionen som fick ordentlig fart när IBMs första pc introducerats 1981. Och med Apple Macintosh 1984 blev datortekniken tillgänglig även för den som inte ville tränga in i en värld av kryptiska kommandon.
 
Samma år som mikroprocessorn uppfanns, alltså 1971, räknade Överstyrelsen för ekonomiskt försvar alla Sveriges datorer. Då fanns ungefär tusen stycken. Idag är vi omgivna av miljoner datorer.