Dagen före julafton 1947 presenterade två forskare på amerikanska Bell Labs en liten komponent som kom att revolutionera världen.

William Brattain och John Bardeen hade konstruerat den första transistorn. Den kunde både likrikta och förstärka elektriska signaler. Något som bara de stora, klumpiga, strömslukande elektronrören klarade av då.

Nu öppnades möjligheten för små, bärbara radioapparater utan elektronrör. Men även om radion var den första stora tillämpningen av transistorn var den knappast den viktigaste. Det var, och det vet vi idag, datorn.

Före transistorn såg datorernaut som Eniac. Ett monster som fors-kare vid Pennsylvanias universitet konstruerat året innan, 1946. Datorn var uppbyggd kring 18 000 elektronrör och vägde 30 ton.

Nu gick det att ersätta elektronrören med transistorer. IBM var först med en dator med 2 000 transistorer. Året var 1954 och det blev startskottet för USAs datorindustri.

På 1960-talet var datorerna och halvledartekniken en av grundförutsättningarna för det amerikanska rymdprogrammet.

Bardeens och Brattains transistor var en spetstransistor. Två metallspetsar låg an på kristallen som var gjord av halvledarmaterialet germanium. Det var en opraktisk, känslig konstruktion och lämpade sig inte för serietillverkning.

William Shockley, Brattains och Bardeens chef, studerade transis-torn och försökte förklara exakt vad det var de hade upptäckt. Han var irriterad över att han inte varit med och gjort upptäckten.

Shockley ansåg att transistoreffekten hade uppstått inne i germaniumkristallen. Uppfinnarna däremot trodde att det rörde sig om ett fenomen på kristallens yta. De hade under hela 1947 försökt lösa problem med yteffekter och trodde att det var dessa problem de löst.

Under våren 1948 visade det sig att Shockley hade rätt, och Brattain och Bardeen fel. Shockley formulerade sina resultat i den berömda teorin om skikttransistorn.

När Bell Labs i juni 1948 presenterade sin transistor för omvärlden räknades därför både Brattain, Bardeen och Shockley som transistorns uppfinnare. Alla tre fick också nobelpriset i fysik för transistorn 1956.

Men när Bell Labs fick patent på transistorn, då fick Brattain och Bardeen hela äran.