Vanliga glödlampor läcker ut farliga kemikalier. De skadliga ämnena kommer från limmet i lampsocklarna. Såväl glödlampor som energisparlampor utsöndrar kemikalier i så höga koncentrationer att överkänsliga personer kan få problem med hälsan.

Det överraskande analysresultatet kommer från Sveriges provnings- och forskningsinstitut (SP). Efter att ha mätt emissionerna från en ny 75-watts glödlampa från Philips och från en ny 23-watts energisparlampa från Osram, kunde kemisterna vid SP förvånat konstatera att det fanns ansenliga mängder kemikalier i luften omkring dem. Där fanns stora mängder fenol, kresol, samt toluen och där fanns gott om butanol, benzodioxin samt formaldehyd.

De funna kemikalierna har tillsammans en rad skadliga effekter på människor. Där finns ämnen som orsakar allergier, ger cancer och sätter ned fertiliteten. Och där finns rena gifter. Flera av ämnena lagras i fett och är hormonstörande. Vissa av dem kan också orsaka överkänslighet för ljus.

Kemikalierna kan vara en alternativ förklaring till varför vissa personer anser sig överkänsliga mot elektriska och elektroniska apparater. Symtomen uppfattas ofta som ett uttryck för "elallergi", men de kan lika väl härröra från låga doser av dessa kemikalier.

Läckaget av de giftiga ämnena var störst när de testade lamporna var nya, och minskade varefter de används. I likhet med bildskärmar, datorer och annan elektronik, bör lamporna "brännas av" i ett väl ventilerat utrymme innan de tas i bruk. Kombinationen av plast och värme ger goda förutsättningar för att giftiga kemikalier ska frigöras.

Vid försöken analyserades luften runt de tända lamporna med en masspektrometer. Såväl glödlampan som energisparlampan hade varit tända ungefär en timme innan provtagningen började, för att komma upp i arbetstemperatur. I övrigt var lamporna helt oanvända vid provet.

Kemikalierna frigörs när lampan blir varm. Såväl glödlampan som energisparlampan blir ordentligt heta när de används, vilket påskyndar emitteringen av de farliga ämnena. Vid normal drift blir limmet i glödlampan närmare 180 grader hett, medan energisparlampans sockel är något svalare.

Efter att ha varit påslagen i närmare ett dygn testades lågenergilampan under femton timmar. Under provet avgav den ansenliga mängder fenol, toluen och kresol.

På glödlampan gjordes tre ungefär timslånga provtagningar (efter en, två och tio timmar). Under de två första, timslånga provperioderna frigjordes stora mängder butanol, fenol och benzodioxin. Under den sista provperioden var dock värdena avsevärt lägre.

Både glödlampan och energisparlampan gav även ifrån sig höga värden av formaldehyd.

- Oh, herre gud!, är Swaraj Pauls spontana kommentar när han tar del av mätresultaten från analyserna.

Swaraj Paul är docent i polymerteknologi och har ett eget analys- och konsultföretag i branschen. Han är både chockad och skrämd över de höga värdena.

- Det är oerhört mycket, säger han.

- Och sammansättningen av ämnen är ännu mer skrämmande.

- Fenoler och aldehyder får inte förekomma idag, säger Swaraj Paul, som tycker det är sorgligt att tillverkarna inte tar sitt ansvar.

Leif Berggren, miljöansvarig på Philips ljusdivision i Sverige, är mycket förvånad över provningsinstitutets mätresultat. Enligt honom borde det inte komma några skadliga ämnen från lamporna:

- De "bakas" så länge i fabriken att alla lösningsmedel ska vara borta, säger han.

- Det ska bara vara kalciumkarbonat kvar, och kanske lite formaldehyd i ofarliga mängder.

Kemikalierna kommer från det lim som används för att fästa lampglaset i sockeln. Såväl energisparlampor som vanliga glödlampor innehåller fenolhartser, epoxilim eller liknande polymerer. I en vanlig glödlampa finns ungefär två kubikcentimeter lim, medan det finns ungefär dubbelt så mycket i en energisparlampa.

Mätningarna ger intrycket att glödlampan avger sina kemikalier snabbt i början, på grund av sin högre temperatur. Efter bara ett dygn har giftläckaget sjunkit avsevärt.

Energisparlampan verkar dock avge sina kemikalier mindre intensivt, men under en längre tid. Energisparlampan innehåller mer lim men också andra polymerer i form av kretskort och elektroniska komponenter.

Undersökningen vid Sveriges provnings- och forskningsinstitut är beställd och betalad av Peter Holland från Australien. Han är själv överkänslig mot vissa kemikalier och har haft allergiliknande symptom i närheten av vanliga lampor. Efter att ha ställt lampan utanför balkongdörren, kunde han läsa i glödljuset utan problem.

Med hjälp av sin svenska hustru, Elisabeth Holland, som läst Gunni Nordströms bok "Mörkläggning", kom Peter Holland i kontakt med

Leif Nilson, kemikalieöverkänslig ingenjör i Göteborg, som utformade testet.