Efter något dygns mobilpratande blir jakten efter två hål i väggen akut. Det är ungefär så lång tid det tar innan batteriet i mobilen eller handdatorn sinar och behöver laddas. Men så
behöver det inte vara längre.

Nu kan mobilen brukas i en månad, även långt från närmaste eluttag. Åtminstone om nyföretaget myFC får sina planer förverkligade. Lösningen är en liten, enkel och billig bränslecell, som laddar mobilbatteriet. Redan nästa höst kan den finnas i handeln.

Anders Lundblad, forskare på institutionen för kemiteknik på KTH och grundare av myFC, började för tre år sedan utveckla en prototyp av mikrobränslecellen tillsammans med institutionen för signaler, sensorer och system.

- Den visade sig vara så bra att vi patenterade den innan vi publicerade resultaten, säger han.

- Och i höstas startade jag aktiebolaget, berättar Anders Lundblad, som fått mycket hjälp av Sting, Stockholm Innovation & Growth.

Kort därefter rekryterades Fredrik Lindberg som vd. I företaget jobbar desutom ytterligare en person med teknikutveckling och en person med marknadsföring.

- Nu har vi kommit till en kritisk punkt där bränslecellerna kan konkurrera med batterier även i mindre tillämpningar, säger Fredrik Lindberg.

- Vi tror att vår bränslecell passar främst i laddare för mobila konsumentprodukter, som mobiltelefoner, mp3-spelare och handdatorer.

Laddaren är nu klar för kommersialisering och ett samarbete med mobiltillverkare har redan etablerats, även om företagets grundare och vd håller namnet hemligt.

Både till storlek och utseende ser bränslecellen ut som ett vanligt plåster. De elektriska tilledarna består av självhäftande metalltejp, och själva bränslecellmaterialet påminner om en tunn, några kvadratcentimeter stor kompress.

"Plåstret" är sedan klistrat på en plastskiva med inetsade kanaler för bränslet. Varje bränslecellsplåster ger en halv watt vid en halv volt.

Till skillnad från andra bränsleceller, som drivs med metanol, går myFCs cell på vätgas. Hela systemet blir därmed mycket enkelt, kompakt och billigt utan några pumpar eller fläktar.

- Själva bränslecellen ska kunna tillverkas för mindre än en tia, tror Anders Lundblad.

Tre, fyra bränsleceller seriekopplas i laddaren för att få tillräcklig spänning. I laddaren finns också en liten elektroniskt styrd vätgasgenerator som gör gas av det kemiskt bundna vätet i gasbehållaren. Behållaren är fylld med natriumborhydrid, som frigör väte till bränslecellen när det reagerar med vatten.

Vätgasbehållaren, stor som en fickalmanacka, räcker för ett femtiotal uppladdningar av ett normalbatteri (50 Wh) innan den är tom och kan slängas. Det motsvarar flera veckors handdatorbruk och månader av mobilanvändning. Sedan är det bara att byta gasbehållare och prata en månad till.

Gasbehållarna ska kunna köpas för en hundring, hoppas Fredrik Lindberg, och ser dem ligga bredvid cigarettändarna eller rakhyvlarna på disken i närmaste Pressbyrå eller 7-Elevenbutik.