Gångvägar, bakgator, restaurangstråk och parker. Varje år anmäls drygt 200 utomhusvåldtäkter i Stockholmslän. Nu ska platserna de skedde på undersökas i detalj med geografisk it-teknik. Bakom forskningen ligger Vania Ceccato och hennes kollegor vid avdelningen för samhällsplanering vid KTH.

Frågeställningarna är: Hur ser miljöernas riskfaktorer ut? Och hur man kan ändra miljön för att undvika framtida våldsbrottslighet på platsen?

Vania Ceccato har tidigare gjort en inledande granskning av 10 till 15 utemiljöer i Stockholmsområdet som varit särskilt utsatta för våldtäktsbrott de senaste åren. Det resulterade i ett mönster av egenskaper, som nu ska byggas ut till en topologi över typiska våldtäktsmiljöer.

Forskarteamet ska genom fältstudier och utifrån en checklista pricka av de risker som finns i den specifika miljön: Hur såg platsen och andra omständigheter ut vid tidpunkten för våldtäkten: hur var belysningen och hur mycket folk rörde sig i närområdet? Hur långt är det till t-banan, hur lätt är det för gärningsmannen att fly från platsen?

– Vi vill teckna en bild av de rumsliga egenskaper som finns på brottsplatsen och som kan påverka gärningsmannens beslut att begå sin våldshandling. Det finns förstås redan i dag en hel del kunskap om våldtäkter men väldigt lite om den miljö där de inträffar, kommenterar Vania Ceccato.

Resultatet av studien ska kunna användas för våldtäktsförebyggande åtgärder. Målet är att ge samhällsplanerare och andra ansvariga i staden underlag för hur Stockholms utemiljöer ska bli säkrare att vistas i.