Tilldelningssystemet kallades ”Resurser för kvalitet” när regeringen införde de nya reglerna förra året. Tanken var att utbildningens kvalitet skulle avgöra hur mycket statliga pengar högskolor och universitet skulle få. En skola som lyckades locka till sig externa forskningsmedel skulle få mer pengar, och om de publicerade många artiklar i vetenskapliga tidskrifter skulle tilldelningen gynnas.

Men systemet slår fel, skriver tidningen Politikens nästsajt,forskningen.se, som tittat närmare på konsekvenserna. Teknik och medicin missgynnas kraftigt av systemet, till förmån för humaniora och samhällsvetenskap. Omräknat till pengar kan en publicerad artikel om oorganisk kemi ge mindre än 5 000 kronor i anslag, medan en artikel i humaniora ger uppemot 100 000 kronor. Snittet ligger på 11 000 kronor per artikel.

Orsaken är att olika forskningsområden har olika traditioner och skilda vägar att offentliggöra sina forskningsresultat. För att kompensera för skillnaderna har disciplinerna viktats för att fördelningen ska bli mer ”rättvis”. Men istället visar det sig nu, när Politikens reporter Sus Andersson kontrollerat utfallet, att systemet blivit kostsamt för de tekniska och medicinska utbildningarna.

Men inte nog med det. Karolinska institutet, KTH och Chalmers får ännu mindre anslag än vad de nya fördelningskriterierna skulle ge om de tillämpats rakt av; för KIs del 20 till 25 procent mindre. Bland vinnarna finns universiteten i Uppsala, Göteborg och Stockholm. Orsaken är att regeringen har kompenserat ytterligare en gång för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Exakt hur är det dock ingen som kan förklara.

Ett kuriöst exempel är forskarna på Fysikcentrum i Stockholm, där forskare från KTH och Stockholms universitet arbetar tillsammans, sida vid sida. När en fysiker från universitetet publicerar sina resultat är hans artikel 1,5 gånger viktigare än om hans fysikerkollega från KTH hade gjort samma sak. Den första är ”naturvetare” medan den andre är ”tekniker”.

- Det här är inte ett rimligt system, säger Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet.

- Det går inte att räkna ut, även om man gör på samma sätt som regeringen så får man inte de siffror som står i forskningspropositionen, säger han till forskningen.se.

- Att det inte är invändningsfritt får man räkna med, säger Peter Honeth, statssekreterare på utbildningsdepartementet till forskningen.se.

- Regeringen ville lägga ut nya pengar snabbt. Då var det naturligt att införa en helt ny del som bygger på kvalitet, som var en viktig del i det politiska paketet.

Enligt den nya fördelningsprincipen är det viktigt att pengarna fördelas utifrån akademins egna kriterier om vad som är god utbildning, och att staten varken kan eller bör styra hur resurserna fördelas mellan lärosätena. Istället har man fått ett system som ingen förstår sig på.

Till och med forskaren Ulf Sandström vid Linköpings universitet, som själv tog fram underlaget för regeringen fördelningskriterier, är kritisk till hur hans arbete används:

- Jag är förvånad över att forskarna inte står utanför regeringskansliet med plakat och demonstrerar, säger han.

- Ett system som inte går att förstå ger sannolikt icke avsedda effekter, eller inga effekter alls, säger Ulf Sandström.

Politikens reporter, Sus Andersson, ger fyra goda råd hur högskolorna ska få mer pengar av staten:

1) Se till att forskarna publicerar sina resultat i internationella tidskrifter som noteras i citatdatabasen ”Web of Science”.

2) Se till att forskarna finns på tungviktig fakultet (helst samhällsvetenskaplig) vid tvärvetenskaplig forskning.

3) Se till att alla forskare använder gemensam adress, så artiklarna tillgodoräknas ett och samma lärosäte.

4) Se till att dra in mycket externa medel.