Det visar en långtidsstudie från staden Cleveland utförd av forskare vid Case Western Reserve University.

Eftersom det först i mitten av 1970-talet kom tillförlitliga metoder att bestämma blyhalter i blod, har forskarna utvecklat en metod att se hur mycket bly som har lagrats i tändernas emalj. Emaljen byggs upp likt trädens årsringar och kan därför ge skvallra om förhållanden långt tillbaka i tiden.

Man har haft tillgång till tänder från 124 invånare i staden, och man har analyserat blyinnehållet i emaljen under en tidsperiod som sträcker sig från 1936 till 1993. Dessa har jämförts med mätningar i sediment från sjön Lake Erie, data från gruvmyndigheten liksom delstatsmyndighetens fordonsmyndighet.

Mätningarna visar på toppvärden under 1960 och 1970-talen, årtionden när blyad bensin användes som mest. Värdena var då tre gången så höga som de man spårade i emaljens skikt från 1930-talet.

Misstänkta källor till de höga blyhalterna var förutom bensinen även blyhaltig målarfärg liksom lödningen i konservburkar.

Men undersökningen visar klart att det är den blyade bensinen som är boven. Blyad färg och konservburkar användes redan på 1930-talet, men det var först då som bly började tillsättas i bensin, och stora mängder användes på 1960- och 70-talen.

Enligt Norman Robbins som forskar om neurologi vid Case Western Reserve School of Medicine har många legat på nivåer som gränsar till förgiftning. Höga blyhalter i blodet kan med åren leda till neurologiska skador.