Forskarna Mark Rutland på KTH, Lennart Bergström vid Stockholms universitet och Adam Feller vid Ytkemiska institutet har för första gången lyckats sänka friktionen till nära noll för att skapa superhala ytor.

- Det roliga är att om man har två olika partiklar i en vätska kommer de i regel att attraheras av varandra. Men om man väljer rätt blir partiklarna kära i vätskan i stället, säger Mark Rutland.

För att lyckas med konststycket att skapa de superhala ytorna måste man välja en vätska som har ett brytningsindex mitt emellan de respektive partiklarnas index, berättar Mark Rutland.

- Våra resultat visar till exempel att friktionen mellan en guldpartikel och en teflonyta i den bensinliknande vätskan cyklohexan faktiskt är så låg att den inte är mätbar ens med ett atomkraftmikroskop.

Friktion är ett fenomen som kostar samhället miljarder kronor. Låg friktion är viktig i flera sammanhang, exempelvis för att turbinen i ett vindkraftverk ska fungera bra. Dessutom kan man, enligt Mark Rutland, definitivt bygga bättre kullager med de nya kunskaperna.

Forskarna arbetar nu vidare för glatta livet för att hitta mer miljövänliga vätskor än cyklohexan att laborera med.

Halare än de superhala ytor som de tre forskarna utvecklat är svårt att hitta. Mark Rutland ger exempel: tvål är rena klistret, bananskal, såpat golv också. En isbana är som sandpapper jämförelsevis, saliven minskar friktionen mellan tändernas ytor, men inget av dessa exempel går att jämföra med forskarnas superhala ytor.