Erbjudandena om samarbeten står som spön i backen. Ända sedan tidningsbjässarna New York Times och Science i juni rapporterade om Lars Berglunds superstarka nanopapper har han varit en eftertraktad partner i forskarvärlden.

Ryska forskare vill använda pappersmaterialet för att utveckla supertunna högtalarmembran, amerikanska forskare funderar på högtrycksfilter, fiskespön och golfklubbor.

- Jag har blivit bombarderad med mejl från forskare som vill samarbeta, säger Lars Berglund, professor i trä och träkompositer på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm.

Det var i slutet av juni som Lars Berglund och hans kolleger vid forskningsbolaget STFI-Packforsk rapporterade att de utvecklat ett sätt att tillverka papper så att det får en hållfasthet som högre än gjutjärn.

Tricket är att mixa vanlig cellulosa med enzymer.

Enzymerna och mixningen slår sönder de millimeterlånga vedfibrer, som vanligt papper görs av, till tusen gånger mindre bitar.

Då frigörs de nanofibrer som är trädcellernas byggstenar.

Om nanofibrerna blandas till en jämn smet med vatten och pressas till papper uppstår märkliga ting. Fibrerna binder stenhårt till var-andra och formar ett papper, sju gånger starkare än normalt. Och mycket segare.

Tester har visat att det blir lika starkt som aramidfibrer, eller kevlar som man säger till vardags.

- Vi vet inte riktigt själva varför det är på det sättet, säger Lars Berglund. När fibrerna väl bundit sig till varandra sitter de stenhårt.

- Vi kan till och med ha nanopapperet i vatten utan att det löses upp.

Mätningarna av draghållfasthet och seghet visar att papperet är det hittills starkaste som tillverkats.

- Det finns massor av idéer om vad materialet kan användas till, säger Lars Berglund. Högtryckfilter för industriella tillämpningar är kanske det som ligger närmast till hands.

Men de utländska forskarna håller han kort. En större svensk satsning inom träområdet är under uppsegling.

- Jag ser helst att forskningsresultaten stannar i Sverige, säger han.