Minsta barnunge kan konstatera att det bildas pärlliknande droppar på en tråd när man stretchar ut lite saliv mellan tumme och pekfinger. Men hittills har ingen förstått varför fenomenet uppstår i vissa vätskor som innehåller polymerer men inte i andra. Nu presenteras en lösning på gåtan av en grupp forskare vid de tre amerikanska universiteten Rice University, Purdue University och MIT – Massachusetts Institute of Technology.

Saliv innehåller liksom andra så kallade viskoelastiska vätskor långa polymermolekyler. Dessa polymerer kan forma pärlor på en tråd just innan tråden bryts. Men för att detta ska ske måste balansen vara den rätta mellan några av vätskans grundegenskaper: viskositeten, trögheten, hur lång tid det tar för en utsträckt polymermolekyl att återta sin ursprungliga form samt hur lång tid det skulle ta för vätsketrådens yta att vibrera om man knäppte på den.

Bakom de nya rönen, som publicerats i tidsskriften Nature Physics, ligger flera decenniers forskning. Nu hoppas forskarna att deras upptäckter ska få betydelse inom flera områden i framtiden. Bättre bläckstråleskrivare, effektivare metoder för att spinna nanofibrer och att ge patienter exakta doser av läkemedel till exempel.