- Efter min död vill jag bli ihågkommen som den konstgjorda hjärnans fader, säger Hugo de Garis anspråkslöst och tar en bit kycklingsallad.
 
Vi befinner oss på en uteservering i Bryssel. Hugo de Garis ska snart fylla 53, men har en rufsigt pojkaktig framtoning som gör att han ser yngre ut.
 
Han är född i Australien, är gästprofessor i både USA och Kina, och kommer närmast från en tjänst som forskningsledare på ett avancerat japanskt telekomlaboratorium.
 
I februari i år värvades han hit till Starlab, ett märkligt privatägt laboratorium i Bryssel, där ett 60-tal vetenskapsmän från hela världen forskar i framtidens teknik. Här får han de resurser han behöver för att fullfölja sitt projekt: att bygga världens första konstgjorda hjärna.
 
Om ungefär ett år räknar han med att den första prototypen ska vara klar. Denna första "elektroniska hjärna" kommer förstås att ha en mycket begränsad kapacitet. 64 000 kretsar, motsvarande 75 miljoner konstgjorda nervceller, är inte mycket mot den mänskliga hjärnans omkring 100 miljarder neuroner. Om några år räknar han med att bygga en hjärna med en miljard konstgjorda neuroner.
 
Hugo de Garis och hans medarbetare använder sig av FPGAs (Field Programmable Gate Arrays), en sorts programmerbara chips där programvaruinstruktioner kan få hårdvaran att förändras. Dessa kretsar instrueras att koppla ihop sig slumpmässigt, och när de utför olika uppgifter sker ett "naturligt urval" där bara de starkaste överlever. Därmed får man datorer som är "utvecklingsbara" och ska kunna lära av erfarenheter.
 
Den första versionen av datorhjärnan ska styra en robot som ser ut som en liten kattunge. Med hjälp av olika sensorer (som efterliknar till exempel syn, hörsel och känsel) återförs erfarenheter till datorn.
 
Meningen är att roboten ska lära sig att utveckla ett allt mer kattlikt beteende.
 
- Om 15-20 år kommer vartenda hushåll i den rika delen av världen att ha läraktiga robotar hemma, säger Hugo de Garis.
 
- Istället för att lägga alla pengar på bil och villa kommer folk att skaffa städrobotar, lärarrobotar eller vänskapsrobotar som anpassar sig till ägarens personlighet. Sexrobotar kan bli en jättemarknad!
 
Hugo de Garis målar upp bilden av en ny, blomstrande storindustri, där "hjärnarkitekter" konstruerar nya och avancerade konstgjorda hjärnor.
 
Framtiden får utvisa om han kommer att lyckas, men fler och fler tar honom på allvar. Exempelvis har han lyckats övertyga Bryssels stadsfullmäktige att satsa nära 10 miljoner kronor på projektet.
 
Visionen är att den belgiska huvudstaden ska bli Europas hjärnbyggarcentrum.
 
Hugo de Garis är inte den ende på Starlab som försöker få datorerna att bli mer lika människor. Jack Tuszynski, som är chef för avdelningen Neuroner, arbetar bland annat med att utveckla datachip som är baserade på proteiner istället för på kisel. Han är 43 år och kom hit från en post som professor i biofysik vid ett universitet i Kanada.
 
- Det är mer spännande att jobba på Starlab än på ett vanligt universitet, säger han. Folk är öppna och idérika, och det går mycket snabbare att få resurser och att pröva nya idéer!
 
Många försöker skapa DNA-baserade datorer. Men Jack Tuszynski tror mer på att använda tubulin, ett protein som även det finns i alla celler.
 
- Jag tror att en biologisk dator kan bli verklighet snabbare än kvantdatorn, säger han. Om 2-3 år bör vi kunna ha byggt den första prototypen.
 
- En sådan biologisk dator kan också bli dynamisk och utvecklingsbar, och på det sättet likna den mänskliga hjärnan.
 
Kommer den att bli intelligent?
 
- Ja, åtminstone i den meningen att den reagerar på omgivningen.
 
- Man kommer att kunna bygga maskiner som kan samspela med våra känslor: datorn märker om du är stressad och försöker lugna dig.
 
Om det går att bygga människoliknande datorer, ställs man inför en given fråga: Hur intelligenta kan de bli?
 
Hugo de Garis svävar inte på målet:
 
- De kan bli mycket intelligentare än vi!
 
Detta av rent fysikaliska skäl, menar han. Till skillnad från människohjärnan är en datorhjärna inte begränsad till en viss storlek. Han tror att människan om ungefär 50 år kommer att vara kapabel att bygga maskiner, som är avsevärt mer intelligenta än vi själva. Han kallar dem "artilecter", artificiella intellekt.
 
Frågan är vad de då ska med människorna till.
 
- De kanske utrotar oss, säger
 
Hugo de Garis. Eller så struntar de i oss om vi inte stör dem, ungefär som vi behandlar myggorna.
 
Därför, menar han, kommer mänskligheten att ställas inför ett val: ska vi bygga artilecter eller inte?
 
- Det är ett val som kan avgöra människosläktets fortsatta existens. En bit in på detta århundrade är det denna fråga som kommer att dominera den politiska debatten.
 
- Mänskligheten kommer att delas upp i två läger: "terraner", som vill stoppa utvecklingen, och "kosmister" (döpta efter kosmos) som vill bygga artilecterna. Eftersom det handlar om mänsklighetens överlevnad kan det bli blodiga krig mellan lägren.
 
Trots en viss bävan inför konsekvenserna räknar sig Hugo de Garis till kosmisterna.
 
- Artilecterna kan bli odödliga och gudalika, säger han. Så det kanske är bra även om de skulle ta över.
 
Mot detta scenario kan man, bland annat, invända att Hugo de Garis kanske har en förenklad syn på vad intelligens är och på vad den mänskliga hjärnan uträttar.
 
Det är möjligt. Men han gör vad han kan för att så snabbt som möjligt testa sina teorier mot verkligheten.