Föreställ dig att du försöker läsa en bok och bara ser en tom fläck där bokstäverna borde vara. Eller att någon i ögonvrån kallar på uppmärksamhet men när du vänder dig för att fixera personen med blicken så försvinner hon.

Sådan är vardagen för de miljontals människor världen över som lider av synskadan "central scotom", en skada som oftast beror på att gula fläcken (makulan), den del av näthinnan där vi ser bäst, har blivit förstörd. Därmed är det centrala seendet borta. För att kunna se ett ansikte eller en text måste de titta vid sidan om föremålet, det vill säga använda det perifera seendet i utkanten av synfältet. Men där är ögats synskärpa låg.

Hittills har det funnits små möjligheter för de drabbade att få hjälp, ingen medicin kan läka skadan och dagens glasögon hjälper inte. Olika hjälpmedel som förstorar har hittills varit den enda hjälpen.

Men nu finns det hopp för de drabbade. Peter Unsbo, forskare vid institutionen för fysik och optik på KTH, och Jörgen Gustafsson, legitimerad optiker och doktorand vid Certec på Lunds universitet har upptäckt att glasögon, som i detalj korrigerar avbildningsfelen i det perifera synfältet, kan innebära en dramatiskt förbättring av synen.

- Det innebär att man måste göra individuella mätningar på varje patient för att kunna hjälpa dem på bästa sätt, förklarar Jörgen Gustafsson.

Men såna mätningar av det perifera seende kräver en annan mätteknik än dagens optiker har tillgång till. Peter och Jörgen fann vad de sökte inom den adaptiva optiken, en teknik som astronomer använder för att minska atmosfärens störningar när de vill ta skarpa bilder av himlakroppar. Samma teknik kan användas för att kartlägga, och sedan korrigera, avbildningsfelen hos en lins.

Med en utrustning som klarade av att mäta avbildningsfel i linsen i vinklar på upp till ungefär 20 grader började Peter och Jörgen kartlägga hur ljusstrålarna bryts genom ögat in mot näthinnan hos friska patienter. Mätningen går till så att en svag laserstråle skickas in i ögat. Laserstrålen studsar mot ögats bakre vägg, näthinnan, och sprider sig sedan tillbaka ut ur ögat igen. Forskarna mäter vilken vinkel ljusstrålarna, genom olika delar av pupillen, har när de lämnar ögat. På så sätt får man fram formen på ljusets vågfront. Formen på denna vågfront är i princip en topografisk karta över linsens avbildningsfel.

Mätningarna visade att variationerna i det perifera seendet var enorma, även hos friska. Upptäckten stärkte forskarnas hypotes att detaljmätningar och korrektioner skulle kunna betyda mycket för en patient som bara har det perifera seendet att lita till. Då vågade de sig på att testa sina idéer på en ung kollega, som i stort sett var helt blind i det centrala synfältet. Efter att han fått glasögon, som slipades utifrån den karta som blev resultatet av mätningarna, tyckte han att han såg mycket bättre. Det kunde Peter och Jörgen också bekräfta genom rent objektiva mätningar.

Men när de utvidgade studien till fler patienter visade det sig att instrumentet inte räckte till. Med bara 20 graders "räckvidd" från ögats centrum, var det omöjligt att mäta på dem som hade störst synbortfall.

Därför jobbar Jörgen Gustafsson och Peter Unsbo nu med att ta fram en vågfrontsmätare som ska klara att mäta på så stora vinklar som 60 grader från ögats centrum.

De båda forskarna är noga med att understryka att de inte kommer att kunna hjälpa alla behövande.

- Det är främst de som haft mycket stora problem under längre tid som vi hoppas kunna hjälpa. De har tränat upp vissa vinklar som de tittar i, och det är ett måste för att de ska kunna dra nytta av glasögonen på bästa sätt. För dem blir också vad den normalseende skulle kalla en liten förbättring, mycket viktig, förklarar Jörgen Gustafsson.

När det nya instrumentet fungerar kan han och Peter Unsbo på allvar börja arbetet med att kartlägga hur den perifera synen fungerar och hjälpa människor till en bättre syn. På längre sikt finns förhoppningen om att kommersialisera tekniken och göra den tillgänglig för optiker och ögonläkare runt om i världen.