Skillnaden i salthalt mellan havet och älvarna kan förse Norge med ny elkraft. Den osmotiska tryckskillnaden mellan salt havsvatten och sött älvvatten är möjlig att utnyttja för elgenerering i kraftverk placerade vid älvmynningar. Den praktiskt utbyggbara kapaciteten i Norge uppskattas till 25 terawattimmar per år - en femtedel av landets nuvarande elproduktion. Om tio år kan det första kommersiella osmoskraftverket stå klart. Miljöpåverkan blir minimal, enligt norska Statkraft.
 
Den norska motsvarigheten till Vattenfall satsar lika mycket på osmoskraft som på väteburen energi.
 
- En testanläggning i drift inom tre år är realistiskt, säger Jan Fredrik Nicolaisen, projektledare vid Statkraft.
 
Sedan 1997 driver Statkraft ett osmoskraftprojekt tillsammans med det oberoende forskningsinstitutet SINTEF. Tanken att utnyttja osmos för kraftproduktion är gammal, men har tidigare stupat på att tillräcklig effektivitet varit svår att nå.
 
Metoden som det norska projektet är inriktat på kallas tryckretarderad osmos, TRO. Sötvatten från en älv och saltvatten från havet pumpas in i olika kammare. Dessa skiljs åt av ett membran som släpper igenom vatten, men inte salt. Naturen strävar att jämna ut skillnaden i saltkoncentration mellan kamrarna. Detta skapar ett osmotiskt tryck som pressar sötvattnet genom membranet till saltvattensidan. Denna vattenström utnyttjas i turbiner innan det utblandade havsvattnet släpps ut i havet igen.
 
För att få ut största möjliga effekt ska membranytan vara så stor som möjligt. Olika konstruktioner för detta undersöks i Statkrafts projekt.
 
För att få tillgång till både salt och sött vatten kommer kraftverken byggas vid älvmynningar.
 
- Om de placeras tillsammans med befintliga vattenkraftverk kan ingreppen i naturen hållas nere, säger Jan Fredrik Nicolaisen.
 
En anläggning för femtio megawatt blir ungefär lika stor som en fotbollsplan. Den kommer vara fem meter hög, varav två meter under vatten. Taket på anläggningen ska vara möjligt att utnyttja för bebyggelse.
 
Förutom landskapsingreppen kommer miljöpåverkan inte att vara stor, enligt Statkraft. Osmoskraft blir en tyst energikälla utan några utsläpp. Även negativ inverkan på vattenmiljön för till exempel fiskar ska minimeras.
 
För att uppnå de 25 terawattimmar per år som anses vara möjligt att producera i Norge måste mellan tjugofem och trettio älvar utnyttjas, enligt Nicolaisen. De tio största älvarna skulle räcka om hela vattenflödet i dem användes, men det skulle även innebära att älvmynningarna stängdes av.
 
I hela Europa uppskattar Statkraft att 250 terawattimmar per år är möjligt att producera.
 
- Alla länder med kust och älvar har i princip möjlighet att använda osmoskraft, säger Jan Fredrik Nicolaisen, som också tror att det finns goda möjligheter att utnyttja tekniken i Sverige.
 
När osmoskraften blir kommersiellt gångbar planerar Statkraft att kraftverken ska tillverkas i standardmoduler. Dessa kan fraktas med lastfartyg till platsen för en planerad anläggning.
 
Enkla byggmoduler och enkel teknik gör att kraftverken lämpar sig för stora delar av världen och även för u-länder, menar Jan Fredrik Nicolaisen.
 
Det som förut bromsat osmoskraftens utveckling är främst att membranen inte varit tillräckligt bra. Tidigare idéer har byggt på att existerande avsaltningsmembran skulle anpassas för osmoskraft.
 
Nu utvecklas istället nya membran i samarbete med forskare i bland annat Danmark och USA. Det är membranutvecklingen som projektet i Norge huvudsakligen fokuserar på.
 
- Om fem år kan vi ha ett membran som är användbart i ett kommersiellt kraftverk, säger Jan Fredrik Nicolaisen. Därefter kommer det dröja ytterligare några år innan en hel anläggning för elproduktion till nätet kan byggas.