Sveriges hetaste grill finns i Göteborg, på Sahlgrenska sjukhuset. Inklämt i ett litet rum på tredje våningen, på hudklinikens behandlingsmottagning, står ett solariebord som skulle kunna få vilken gyminnehavare som helst grön av avund. Särskilt denna försommardag, när regnfloden nästan dränker stan.
 
Men "Dermalight" är inget vanligt solarium. Den är ett behandlings- och forskningsinstrument.
 
Under dess blåaktiga UVA-ljus har våra solkrämer obarmhärtigt avslöjats som mycket bräckliga solskydd. Den "vanliga" UVB-strålningen klarar krämerna rätt bra. Men de släpper igenom stora delar av UVA-strålarna.
 
- Skyddet mot UVA är bara en tredjedel av vad fabrikanterna utlovar, säger Olle Larkö och knäpper på solkanonen. Han är professor i dermatologi på Sahlgrenska. Tillsammans med Arne Rosén, professor i experimentell fysik, leder han den grupp som undersöker hur solkrämerna fungerar. Det är ett tvärvetenskapligt projekt där dermatologer, kemister och fysiker vid Chalmers och Göteborgs universitet deltar.
 
Redan förra året slog gruppen larm. Deras undersökning av sju olika solfiltrerande substanser i solkrämer med kemiskt filter visade att bara fyra av dem gav ordentligt skydd.
 
- Då hävdade tillverkarna att vissa av de här ämnena stabiliserar varandra, berättar Olle Larkö.
 
Sommarens tester görs på hela solkrämer, sex-sju av de vanligaste på marknaden. Inköpta på Åhléns och apoteket. Göteborgsgruppen har inte kunnat se någon sådan stabiliserande effekt i de krämerna än.
 
- Tvärtom. Av de tre krämer vi undersökt hittills bryts två ned på samma sätt som de enskilda substanserna som vi mätt på tidigare, säger Arne Rosén.
 
För mycket UVB-strålning märks ganska direkt. Vi blir röda och får i värsta fall brännskador. UVA-strålningen saknar denna röda varningssignal. Den tränger ner ända in i underhuden men gör oss bara bruna.
 
- Med ett fungerande UVB-skydd i solkrämen tar vi alltså samtidigt bort varningssignalen för för mycket UVA, säger Olle Larkö. Människor invaggas i falsk säkerhet och ligger kvar i solen alldeles för länge, menar han. Då skyddas de visserligen bra mot skivepitelcancer, en mindre farlig form av hudcancer. Men de kan samtidigt drabbas av malignt melanom.
 
Flera studier, både svenska och utländska, visar på den här lömska kopplingen; stora användare av solkräm drabbas oftare av malignt melanom än andra. Solariesolare ligger också illa till. Solarielamporna ger enbart UVA-strålning och regelbundet solande under det ljuset fördubblar risken för malignt melanom. Det visar den senaste svenska undersökningen som kom för en månad sedan.
 
Kemiska solfilter ska absorbera solljuset och omvandla det till energi och värme. För att se vad som verkligen hände i den processen renframställde göteborgsgruppen sju av dessa absorberande ämnen. De blandade ut varje ämne i vaselin och smetade ut dem på kiselplattor. Plattorna belystes 20 minuter både i UVA-kanonen och av en UVB-lampa.
 
- Dosen och intensiteten motsvarade ungefär en dag under solen i Gambia eller på Kanarieöarna, berättar Olle Larkö.
 
Fyra av de sju ämnena visade sig alltså vara instabila, framförallt mot UVA. Allt registrerades kontinuerligt i en spektrofotometer på avdelningen för experimentell fysik. I den såg man också att solljuset kan "flytta" själva de solfiltrerande ämnenas absorptionsspektrum också, från UVA- till UVB- och UVC-området.
 
Nu i sommar fortsätter alltså studien med test av hela solkrämer. Den utförs på ett lite annorlunda sätt. Samma typer av kvartsplattor används, men krämerna läggs inte under UV-lampor utan placeras högst uppe på ett tak på Chalmers en solig dag. Där får de ligga hela dagen innan deras absorptionsförmåga mäts igen.
 
Ett annat spår man tänker följa upp är solkrämernas omvandling i kroppen. En liten del av dem tycks tränga in genom huden, in i kroppen och lämna den via urinen.
 
- Tidigare trodde man att huden var som en bordsskiva. Man satte saker på den och de stannade där. Men nu vet vi att huden fungerar mer som en svamp, säger Olle Larkö.
 
De mätningar som man hittills gjort visar att cirka en halv procent utsönd-ras efter 48 timmar. Men då har man bara smetat på krämerna och låtit dem sitta, utan solbestrålning. Den här sommaren ska försökspersonerna smörja in sig morgon och kväll under en vecka och sola om dagarna. Sedan analyseras urinen.
 
Någon större skada tror Olle Larkö inte att krämerna och deras nedbrytningsprodukter åstadkommer i kroppen. I så fall skulle det ha märkts rent medicinskt för länge sen. Men han höjer ett varnande finger för bensofenon, en av de stabilare solskyddssubstanserna.
 
- I levern drar bensofenon på sig en sockermolekyl och så kissar man ut det. Men vi vet inte om små barn under ett år kan koppla på den sockermolekylen. Vi vet heller inte om det är farligt för dem. Men vi rekommenderar ändå fysikaliska solfilter istället för kemiska för små barn i vagn, säger Olle Larkö.
 
Trots alla dessa nackdelar med solkräm menar Olle Larkö att dåligt solfilter i krämen inte är den största orsaken till hudcancer. Det är att folk inte sätter på sig tillräckligt med solkräm.
 
- Det viktigaste är tjockleken på det lager vi sätter på oss, säger han och häller upp kräm i sin kupade hand. Till brädden fylld ska handen vara för att krämen ska räcka till dagsdosen, omkring en deciliter om dagen. Eller 2 milligram per kvadratcentimeter. Den dosen gäller för tre insmörjningar under en dag med både bad och sol.
 
- De flesta använder bara hälften, säger han och medger att en deciliter på kroppen kan bli ganska slaskigt. Dessutom är det svårt att smörja in sig något så när jämnt.
 
Så solkrämer ska man trots allt använda, ihop med kläder och annat solskydd (se råden härintill), menar Olle Larkö. Däremot är han mycket kritisk till solariesolandet. Sverige är ledande solariesolarnation och flitigaste solariekunder är unga tjejer.
 
"Ett gigantiskt experiment på Sveriges befolkning", kallar Larkö detta. Samtidigt skryter han lite med sin egen solkanon, den största helkroppsanläggningen för UVA-strålning i Sverige.
 
Hur går det ihop?
 
Jo, det paradoxala är att detta solariebord kan rädda liv också. Det gäller benmärgstransplanterade patienter med den otäcka sjukdomen sklerodermi, som ger förtjockad och stel hud. Utan UVA-solariets uppluckrande effekt på deras förtorkade hud skulle de kunna drabbas av långsam kvävning. Sjukdomen kan nämligen göra huden till ett pansar runt bland annat bröstkorgen.
 
Till hösten räknar Göteborgsgruppen att bli klar med sin granskning av skyddet i solkrämerna. Och det gör inget om det blir en regnig sommar.
 
- Vi behöver egentligen bara en soldag för att klara oss, säger Olle Larkö förtröstansfullt medan fönsterrutorna rister i regnstormen.
 
SOLSKYDDET GÄLLER BARA UVB
 
Ultraviolett ljus har en våglängd som ligger mitt emellan röntgenstrålning och synligt ljus.
 
UVA är den huvudsakliga strålningen i solarielampor. Den tränger ned i underhuden och kan få huden att åldras i förtid. Dessutom kan den orsaka malignt melanom. UVA-strålarna tränger nästan helt igenom ozonskiktet. UVA-strålningen är ganska konstant över jordklotet och änd-ras inte mycket under dagen.
 
Det gör UVB-strålarna. På våra nordliga breddgrader är UVB-strålningen 2,5 gånger lägre en sommardag än på Kanarieöarna. UVB är starkast mitt på dagen kan ge brännskador och orsaka alla typer av hudcancer. UVB-strålningen varierar också mycket beroende på ozonskiktets tjocklek.
 
UVC-strålningen anses minst farlig. Den absorberas nästan helt av atmosfären och träffar knappast jordytan.
 
Två sorters solskydd mot UV-strålningen finns på marknaden. De med fysikaliskt filter och de med kemiskt.
 
Fysikaliska filter består av små vita partiklar, framförallt titan- och zinkoxider. De skyddar genom att reflektera UV-ljuset.
 
Kemiska filter består av olika substanser som absorberar energin från UV-strålningen och sedan avger den som värme och fluorescens.
 
Solskyddsfaktorn för solkrämer gäller bara UVB-strålningen, inte UVA. Många hudforskare ifrågasätter om solskyddsfaktorn överhuvudtaget ska användas. Den är uträknad efter en dos solkräm som är två till fyra gånger större än vad de flesta människor använder. Solskyddsfaktor 30 kan alltså bli mindre än 10 i värsta fall.
 
TÅL BARA 30 MINUTER I SOLEN
 
De allra flesta människor tål 30 minuter i solen utan solkräm. Successivt kan man utöka solandet med 20 procent per gång upp till maximalt 2 timmar. Men det gäller att inte bli röd. Då får man halvera tiden som det tog för att bränna sig; från exempelvis 40 minuter till 20 minuter och börja om från början igen.
 
De råden ger Olle Larkö inför den stundande semestern. För att skydda sig mot solen resten av tiden gäller kläder, hatt och rikligt med solkräm, en kupad hand eller en deciliter om dagen ungefär.
 
- Förutsatt att man badar och måste smörja in sig på nytt, i tre omgångar. Annars räcker det med cirka 30 milliliter, säger han.
 
Kläder har en bra solskyddsfaktor; mellan 20 och 30. T-tröjor släpper igenom lite mer solstrålning, medan jeans är det perfekta solskyddet med faktor 1 500. Men det här gäller bara för UVB-strålning. För UVA finns ingen solskyddsfaktor än.
 
Spädbarn ska överhuvudtaget inte ligga i solen, då blir de överhettade. Olle Larkö rekommenderar fysikaliska solskydd för dem - alltså krämer med exempelvis titan- eller zinkoxider. Från koltåldern och uppåt gäller kläder och hatt och solskyddsmedel på de kroppsdelar som inte går att täcka med kläder.
 
Det här låter ju lite trist. Ska vi verkligen sitta i skuggan, täckta av stora tygsjok och kladdig solkräm och ängsligt vårda en sparrisliknande blekhet hela sommaren?
 
- Nja, svarar Olle Larkö. Jag tycker också att brun hud är snyggare än blek. Men det gäller att hitta balansen. Att ligga och pressa på stranden är klart "risky business".