Säg dopning och de flesta av oss tänker på anabola steroider. Men när det gäller eliten är dopning med läkemedel som stimulerar bildandet av röda blodkroppar, så kallad bloddopning, det största problemet. Det anser Mats Garle, chef för Dopinglaboratoriet vid Karolinska sjukhuset i Stockholm.

- Bloddopning har blivit knepigare att upptäcka, säger Mats Garle. I mitten av 1990-talet fanns två preparat på marknaden. Idag finns ett 80-tal preparat.

Genom att injicera en syntetiskt framställd variant av det kroppsegna hormonet EPO (erytropoetin) sex veckor före tävlingarna kan en idrottare öka sin syreupptagningsförmåga med 10 till 20 procent.

De tekniker som finns för att skilja syntetiskt EPO från kroppens egna hormon tar tid, normalt handlar det om tre dagar. Tillsammans med det lilla forskningsbolaget Maiia Diagnostics i Uppsala har Mats Garle nu utvecklat en ultrakänslig teknik som kapar svarstiden rejält. På bara 40 minuter ger testet svar på om en idrottare har tagit ett EPO-preparat.

Snabbtestet är uppdelat i två steg. Det första steget används för att separera ut de 0,055 ml i ett urinprov som ska analyseras. Separationen sker med hjälp av en så kallad affinitetskolonn och går på bara 20 minuter jämfört med det dygn som vanlig ultracentrifugeringen tar.

I testets andra steg gäller det att skilja på kroppseget och konstgjort EPO. Här har företaget utvecklat en provsticka som tillsammans med antikroppar, bundna till grafit, gör det möjligt att få fram ett mätvärde. Tekniken ger svar på 20 minuter, jämfört med två dagar i dag.

Den första delen av testet används nu under sommar-OS i London, för att snabbrena dopningsproven som ska analyseras för EPO. Totalt ska 5000 urinprov och 1000 blodprov analyseras.

- Det andra steget av testet har ännu inte godkänts av WADA (World Anti-Doping Agency). Det valideras just nu i samarbete med dopningslaboratorier i Lausanne samt i Oslo, säger Mats Garle.

Den nya tekniken fungerar både för urinprov och blodtester. De senare är ett måste när man ska leta efter tillväxthormon, de syns inte i urinen. Blodprov behövs också för de så kallade blodpass som allt fler elitidrottare har. I passen registreras idrottarnas blodstatus, bland annat hemoglobinvärden, löpande.

- Blodpass är ett alternativt sätt att hitta bloddopning. Då behöver man inte hitta själva substansen utan kan följa individen.

Avvikande blodvärden var det som fällde tre ryska kvinnliga idrottare som stängdes av från OS redan före starten.

Att gendopning skulle förekomma tror Mats Garle däremot inte.

- Det är svårt att få det att fungera, titta bara på vilka problem läkemedelsindustrin har haft med genterapi.