Världens matproduktion är helt beroende av fosfor, ett grundämne som bryts i fosfatgruvor. Fosfor är en av huvudingredienserna i handelsgödsel, och pekas ibland ut som en av förklaringarna till att världens skördar kunde öka så kraftigt under 1900-talet. Användningen har mer än sexfaldigats de senaste 50 åren och fosforbehovet växer fortfarande med några procent per år. Utvecklingen späds på av befolkningsökningen och att vi äter allt mer kött.

Men flera forskargrupper har på senare år varnat för ”peak fosfor”, den tidpunkt när den maximala produktionen av fosfor når sin höjdpunkt för att sedan obönhörligt avta. Om det uppstår brist på fosfor så riskerar vi allvarliga problem med matförsörjningen i världen.

När inträffar då denna brytpunkt? Det råder det delade meningar om i forskarvärlden. Vissa beräkningar säger att fosforn börjar sina redan om 30 år, andra om cirka 350 år.

De stora skillnaderna beror delvis på olika uppskattningar av hur stora behoven kommer att vara i framtiden och av hur stora reserverna är.

Fast det är ingen som hävdar att fosforn helt kommer att ”ta slut”. Fosfor är ett av de vanligaste grundämnena och finns både i jordskorpan och i haven. Haken är att koncentrationen oftast är för låg för att det ska vara ekonomiskt intressant att utvinna med dagens metoder.

De reserver av fosfatmalm som anses vara kommersiellt intressanta är koncentrerade till få länder. Den i särklass största fyndigheten finns i en orolig del av världen; Marocko och Västsahara står för cirka 80 procent av den fosfor som anses brytvärd. Näst största fyndigheten finns i Kina. Europa är nästan helt beroende av import av fosfor.