Mango och Tango är två satelliter som ska kunna fungera tillsammans, helt utan styrning från marken.

Modersatelliten Mango är försedd med ny teknik som gör att den helt självständigt kan röra sig i förhållande till dottersatelliten Tango.

- De blir de första satelliterna i världen som utför autonom formationsflygning, säger Staffan Persson, projektledare på Rymdbolaget.

I närmare ett år ska Mango och dottersatelliten Tango utföra avancerade rörelser runt varandra i rymden. Framför allt ska den större, styrbara Mango och den mindre, passiva Tango visa att det går att hålla koll på läget i förhållande till varandra i rymden.

Vid sidan av vanlig gps används ett franskt radiobaserat navigationsinstrument och en dansk stjärnkamera.

Radioinstrumentet på Mango, som används vid formationsflygningen, mäter vinklar och avstånd till Tango med en noggrannhet på en grad och en centimeter.

Kameran mäter också avstånd och riktning, men med hjälp av bildmönstret av Tangos fem lysdioder.

- Det blir en marknadsdemonstration av en handfull nya teknikexperiment, säger Staffan Persson.

Utöver de nya positioneringshjälpmedlen har Tango med sig tre olika raketsystem. Dels en traditionell raketmotor, dels två svenskutvecklade experimentraketer som testas i rymden för första gången. Den ena går på miljövänligt bränsle, den andra är gjord av mikromekaniska kiselplattor.

Satellitparet ingår i Prismaprojektet, har beställts och finansierats av Rymdstyrelsen. Det har kostat cirka 350 miljoner kronor och tagit fyra år att bygga.

Vid uppskjutningen den 6 april sitter de två satelliterna hopmonterade i noskonen på den ryska Dnepr-raketen. Två veckor efter att de har släppts ut på sjuttio mils höjd släpper Mango taget om Tango och flyger iväg en bit bort en bit med sin raketmotor. Sedan kan den årslånga dansen börja.