– FPV var det som gjorde att jag började igen. Det är som att flyga på riktigt, säger Andreas Lydig som började med radiostyrt flyg för 20 år sedan.

Tillsammans med två bekanta visar han för Ny Teknik hur flygningen går till på ett litet modellflygfält på Lidingö utanför Stockholm. Daniel Lagerholm som driver sajten FpvStockholm.se med tips, bilder och videofilmer, har bara flugit i ett par år och ser det som en utveckling av att flyga i simulatorprogram på pc.

– Det är som att sitta och spela dataspel, fast man är ute och blir solbränd, säger han nöjt.

Ytterligare en drivkraft är teknikintresse.

– Man kan göra det hur svårt man vill – sitta hemma och räkna och bygga från ingenting eller utgå från halvfärdiga byggsatser. Och det finns så mycket att köpa – gps, autopilot, autonoma flygsystem och gyrostabilisatorer, precis som i riktiga flygplan, säger Björn Hellerstedt som till vardags arbetar som utvecklingsingenjör.

Autopilot är värdefullt om man tappar kontakten med flygplanet under flygningen, eftersom planet då kan återvända på egen hand. Risken är annars att det försvinner i någon trädtopp, även om de tre påpekar att de håller sig till reglerna och alltid har planet inom synhåll.

Plan som försvinner eller kraschar är inte helt ovanligt men med de billiga frigolitplan som nu går att köpa är det inte lika allvarligt.

– Det är inte lika jobbigt med en krasch som när man byggt på ett plan i två år, konstaterar Andreas Lydig.

Den som kanske hållit på längst i Sverige med FPV är David Windestål som bor i Hjo och driver sajten RcExplorer.se där det finns detaljerade beskrivningar av olika flygfarkoster han byggt och flera videofilmer från flygningar – bland annat över vilda djur i Everglades i Florida.

– Jag satte igång för fyra år sedan när det började komma videoglasögon, och då kanske det var omkring 20 personer i världen som man kunde se på olika forum. Innan dess, runt 2005, satte jag en kamera för videoövervakning på en helikopter och visade bilden i min gamla tjock-tv. Det var dålig bildkvalitet och jättebökigt. Men det gick ju, berättar David Windestål.