Ny version med bildspel ovan

Stena har tillsammans med Chalmers tekniska högskola och skeppsprovningsinstitutet SSPA under flera år utvecklat en luftkuddeteknik som dramatisk minskar friktionen i vattnet och därmed också bränsleförbrukningen.

Idén går ut på att minska den del av fartygets skrov som är i kontakt med vattnet och som bromsar fartyget.

Det gör man genom att en del av fartygets platta botten ersätts med en utskärning, en kavitet som fackfolket säger, som fylls med luft med hjälp av vanliga kompressorer.

Fartyget flyter då fram på en luftkudde i stället för en stålplåt och på så sätt räknar konstruktörerna med att spara 20-30 procent bränsle.

En 70 år gammal dröm
Luftkuddetekniken är en gammal dröm i skeppsbyggarkretsar.

- Tankarna har funnits sedan 1940-talet men det har aldrig varit någon som tagit till sig det ordentligt förrän nu, säger Hans Norén, vd för Stenarederiet Concordia Maritime, till Ny Teknik efter dopet.

Hemligheten bakom Stenas projekt är en helt ny konstruktion av fartygets bulb - bredare och plattare än en traditionell bulb.

Inspiration från hammarhajen
Konstruktörerna på Stena Teknik har sneglat på havets mästare hajen och fått idén till den platta bulben från hammarhajens platta huvud.

Den patentsökta bulbkonstruktionen gör att vattnet pressas under fartyget så att en luftkudde kan skapas med hjälp av kompressorer.

Utrymmet under båten, där luftkudden bildas, är nästan lika brett som fartygets bredd och tar halva fartygets längd i anspråk.

Svårigheten är att hålla luftkudden på plats i utrymmet under fartyget utan att läcka ut.

- Det är svårare än vi trodde från början, men vi har fått positiva resultat hela tiden, säger Jacob Norrby på Stena Teknik till Ny Teknik.

Ett mellansteg mellan modell och riktigt fartyg
Den nya prototypen i Stenas ”air-serie” är en modell i skala 1:12 av det kommande tankfartyget Stena Airmax som fullt utbyggd blir 180 meter långt och med dödvikten 65 000 ton.

- Det är första gången som någon lägger ned pengar på att bygga en skalmodell i den här storleken. Men eftersom detta är en helt ny fartygskonstruktion har vi valt att ta ett mellansteg från laborarorieskalan 1:40 till den här demonstratorn som ska segla i vanlig sjö, säger Jacob Norrby.

Hela projektet med demonstratorn är budgeterat till 50 miljoner kronor, varav själva demonstratorbygget och mätutrustningen går på 13 miljoner.

På riktigt om 2-3 år
Demonstratorn kommer att segla i Gullmarsfjorden i Bohuslän under våren och sommaren för tester innan tekniken utvärderas för att sedan appliceras i full skala.

- Vi hoppas kunna prata med varvsindustrin någon gång under nästa år. Det dröjer i alla fall 2-3 år innan vi får se riktiga fartyg med det här skrovet, säger Hans Norén till Ny Teknik.