– Vi har jobbat med det här i fem år och kört 30–40 båtförsök. När havstulpanlarverna sätter sig fast på båtskrovet, pressar de mjukdelarna mot färgen och gräver in sig i den. Efter några dagar ser vi att de har dött och faller av, berättar professor Hans Elwing, vars forskargrupp vid Göteborgs universitet har utvecklat den nya färgen.

Metoden bygger på ämnet ivermectin. Det tillhör en grupp naturliga biocider, makrocykliska laktoner, som produceras av vissa jordbakterier och ger effekt även i mycket låga koncentrationer. Vissa marina organismer, bland annat en brunalg och ett svampdjur, lever förmodligen i symbios med bakterier som producerar makrocykliska laktoner och får ett liknande skydd mot påväxt.

De koncentrationer som krävs i färgen är bara någon tiondels procent. Ivermectinet är verksamt i själva fasgränsen mellan färg och vatten och lakas inte ut i havet. Därmed består verkan mot påväxt år efter år, i princip så länge som färgen sitter kvar på skrovet. I dagsläget törs Hans Elwing lova att effekten finns kvar i fyra–fem år.

Men medlet ger inte effekt på annan beväxning, som alger och slem.

– Vår metod är specialinriktad mot havstulpaner, slipper man dem är den andra beväxningen inte något stort tekniskt problem att åtgärda, säger Hans Elwing.

Göteborgsforskarna är inbjudna att vara med i ett stort EU-projekt för att få fram bottenfärger med låga utsläpp av giftämnen. Det leds av SP i Borås. Enligt Hans Elwing är registrering av makrocykliska laktoner som färgtillsats ”på gång”. När finansiering finns klar kan en kommersiell färg vara ute på marknaden inom ett år eller två.