Det är fem norska teknologer som visar Statoil Hydro ett revolutionerande sätt att installera de 200 meter långa, flytande vindkraftverken i havet en mil utanför Karmøy mellan Bergen och Stavanger, skriver den norska tekniktidningen Teknisk Ukeblad i ett reportage.

NTNU-teknologerna har dammat av idén från ett fyrtio år gammalt amerikanskt forskningsskepp, R/P Flip,

R/P Flip var byggt så fartyget kunde vändas 90 grader ned i havet så att forskarna enkelt kunde arbeta med bottenanlyser. Bara en femtedel av det drygt 100 meter långa fartyget var kvar ovanför vattenytan.

Snabbare på plats med Wind Flip
De fem NTNU-teknologerna har lanserat sin fartygsidé Wind Flip för den norska energijätten Statoil Hydro som i höst ska sjösätta det spektakulära vindkraftsprojektet Hywind 10 kilometer utanför Karmøy, där Hydro har sitt gamla högkvarter.

De flytande vindkraftverken är förankrade i havsbotten med stålvajrar och kättingar. De är totalt 200 meter höga, men bara 80 meter syns ovanför vattenytan. Det är ungefär den höjden traditionella vindkraftverk har.

Fartyget Wind Flip, som ännu bara finns på ritbordet, är 200 meter långt och ska kunna frakta ut två vindkraftverk åt gången i 15 knops fart.

Det går snabbare och säkrare än att bogsera ut de 5 300 ton tunga vindkraftverken ett och ett.

Personalen har torrt på fötterna
Väl på plats vattenfylls 82 ballasttankar med 36.000 kubikmeter havsvatten i fartygets akterända och Wind Flip tippas 90 grader så att bara 40 meter av fartygets för sticker upp ovanför vattenytan.

På så sätt kan de stora tornen med förmonterade turbiner och rotorblad glida ned i havet med större precision och mindre risk för skador är med annan teknik.

När Wind Flip tippas ser elektronik och hydraulik till att de utrymmen där personalen vistas hela tiden hålls i horisontalläge.

Statoil Hydro satsar 400 miljoner
Beslutet att gå vidare och verkligen bygga en "Hywindpark" utanför Karmøy togs i våren 2008. Planerna är att kunna köra igång nu i höst.

Allt bygger på känd vindkrafts- och offshore-teknik, men genom att kombinera dem båda blir det ett spektakulärt projekt.

Två tredjedelar av vindkraftstornet ligger under vattenytan och består av samma typ av bojar som används vid oljeplattformar och oljelastning till havs.

Bojen fästs i havsbotten med tre ankarfälsten ned till maximalt 700 meters djup.