För att överleva 2009 behöver Saab en ny ägare. För att överleva 2011 måste företaget börja sälja bilar.

Vägen till lönsamhet beskrivs i korthet såhär:

Genom att samla all produktion och utveckling (utom 9-4X) i Trollhättan kan man trimma kostnaderna så företaget blir lönsamt vid runt 120 000 sålda bilar. Genom att sjösätta nya 9-5 och snabbare ta fram nya 9-3 kan det ske redan 2011.

Men för att göra detta krävs en miljard dollar, en rund och bra summa. GM kan ställa upp med 400 miljoner genom att skriva ner skulder och bidra med produktionsverktyg för 9-5. Resten kan Saab få låna från EIB. Om man får statliga garantier.

Och statliga garantier förutsätter en ny ägare som kan räkna hem affären även om det inte blir 120 000 sålda bilar 2011.

I rekonstruktionsplanen talar rekonstruktören Guy Lofalk om mer än ett 20-tal ”aktiva intressenter”, ett uttryck som bland advokater och mäklare brukar stå för att så många har ringt.

Bland dem finns säkert minst en kinesisk tillverkare som vill expandera i Europa, och för en billig peng komma över en fabrik som kan bygga kvalitetsbilar. Den kunskapen är guld värd i Kina i dag.

Och minst en riskkapitalist som är beredd att göra fabriken i Trollhättan till en liten nischtillverkare av specialbilar.

Och minst en som har ringt fel.