Försvaret utreder nu som bäst hur flygsäkerhetszonerna runt landets tio militära flygbaser ska se ut framöver.

Orsaken är den dramatiska vindkraftsutbyggnaden som fick försvaret att dra i nödbromsen i juni och införa en temporär säkerhetszon på fyra mil runt om baserna.

Men det är föga sannolikt att fyramilsgränsen blir generell i framtiden.

– Det jag ser framför mig är något annat. Olika flygbaser kan få olika zoner beroende på bland annat flygrutter och geografi, säger brigadgeneralen Micael Bydén, som leder försvarsmaktens pågående utredning om flygsäkerhetszonerna.

Stora satsningar står på spel. Vindbranschen räknar med att planer på över 1 000 snurror och tiotals miljarder i investeringar hotas om gränsen blir permanent.

Vid flygflottiljen i Såtenäs har försvaret också överklagat 20-talet bygglov varav elva verk är på plats och hotas av rivning.

- Det vi undersöker ä vilka behov vi har och krav vi behöver ställa på vindkraftsverk i närheten av militära flygbaser i framtiden, säger Micael Bydén.

Han berättar att man jobbar med fem tunga flygsäkerhetsparametrar, varav de kända problemen med stridsflygplanet Gripens radar är en.

- Varför just en 40 kilometers gräns? Det finns fem skäl som vi väger samman, säger han.

* Landningsinstrumenten i dåligt väder ställer speciella krav.

* In- och utflygningsrutterna från flygbaserna är bestämda med hänsyn till bland annat bullerkrav, och går inte att ändra hur som helst.

* Miljömässiga skäl. Försvaret måste ta hänsyn till i vilket vädersträck flygövningarna ska ske; det vill säga åt vilket håll man ska flyga ut från en bas. Om övningsområdet ligger i väster är det ingen god idé att flyga ut åt öster. Det kan orsaka mer buller och ökar förbrukningen av bränsle.

* Möjligheterna att kunna nödlanda från låg höjd över hav eller ett innanhav som Vänern.

* Gripens dopplerradar kan låsa på vindkraftverkens rotorblad när man flyger i startkolonn, i stället för på framförvarande plan. Planet kan då komma för nära andra plan.

Media har riktat överdrivet mycket fokus på den sistnämnda faktorn, anser han.

- En av våra flygflottiljer, jag vill inte säga vilken, har upp till 50 procent fellåsningar. Det är ett problem som gör att vi ibland undviker att flyga i radarkolonn. Men på sikt är det ett problem som industrin säger sig kunna lösa. Men då måste vi göra en editionsuppgradering och beräkna kostnaderna för den, säger Micael Bydén.

Nästa generations Gripen-plan har en annan radar, Aesa. Men Micael Bydén vill i dagsläget inte säga något om hur den eventuellt kan påverkas av vindkraftverk.

Fram till 2008-2009 tyckte försvaret att vindkraftsutbyggnaden var hanterbar, uppger Micael Bydén.

Men sedan ökade antalet ansökningar och verken blev allt större i storlek, i dag kan de vara upp till 150-200 meter höga, påpekar han.

Hittills är det bara en vindkraftpark som fått undantag från fyramilszonen. Markbygden i Norrbotten fick nyligen ja från försvaret för 238 verk och som planeras byggas inom själva fyramilsradien.

Orsaken är, enligt försvaret, att regeringen redan sagt ja till jätteparken, som består av sammanlagt 1101 verk, och kan bli Europas hittills största.

 Micael Bydén har september månad på sig att utreda hur stora flygsäkerhetszonerna ska vara runt flygbaserna.