En liten droppe vatten på en tunn kiselskiva är allt som behövs för att vika ihop den nya solcellen. Kiselskivan är drygt en mikrometer tjock och cirka fem millimeter i fyrkant. När droppen förångas, och dess diameter minskar, drar vattnets ytspänning med sig kislet. När vattnet är helt borta återstår den hopvikta kiselskivan.

Den nya tillverkningsmetoden, som utvecklats av forskare vid University of Illinois i USA, gör det möjligt att använda mikrometertunna skivor, som bara innehåller hundradelen så mycket kisel som konventionella solceller.

För att inte fotonerna ska gå till spillo viks de lättböjliga kiselskivorna ihop till något som liknar en tulpan. Den tredimensionella solcellen fångar upp fotoner från alla håll och låter dem reflekteras mellan ”kronbladen” till dess de fastnar i den tunna kiselblomman.

Visserligen är verkningsgraden bara någon procent, men den nya solcellen är väsentligt mycket billigare än de tio gånger effektivare kiselsolceller som används idag.

Dagens solceller är över hundra mikrometer tjocka för att kunna absorbera tillräckligt många av fotonerna. Men det är kislet som kostar pengar i solcellen. De nya solcellerna innehåller bara hundradelen så mycket kisel, men kompenserar den sämre absorptionsförmågan genom att fånga in flera fotoner.