Utslitna bildäck, gamla tvättmaskiner och plast i alla tänkbara former. Under Östersjöns yta döljer sig enorma mängder sopor. Söderskurna oljefat och hopknutna plastsäckar är tydiga tecken på att avfallet stjälpts i med avsikt, kanske från fartyg. Där finns plastpåsar och läskburkar som kan ha sköljts ut från badstränder. Och där finns mikropartiklar av plast som inte ens syns, men som kan innebära allvarliga hot mot miljön. Ett av orosmomenten är att kemikalier i plasten ska spridas vidare i näringskedjan på vägar som forskarna ännu inte har kläm på.

Skräpfrågan är högaktuell. Inom ramen för EU:s havsmiljödirektiv ska medlemsländerna i sommar slå fast mål för haven fram till år 2020. Havs- och vattenmyndigheten nöjer sig med en ”långsiktigt minskande trend” av nedskräpningen. Det imponerar inte på Naturskyddsföreningen, Snf, som är en av remissinstanserna.

– Väldigt oambitiöst, säger Ellen Bruno, sakkunnig i marina frågor.

Snf och sex andra europeiska miljöorganisationen vill att nedskräpningen ska halveras till 2020. En fullt realistisk ambition, enligt Ellen Bruno.

Men Havs- och vattenmyndigheten tycker inte att det finns tillräckliga underlag för att sätta ribban högre.

– I dagsläget saknas kunskap om problemets omfattning och effekter. Det krävs mer forskning, säger Bertil Håkansson, chef för havsförvaltning på myndigheten.

Medan nedskräpningen av världshaven uppmärksammas allt mer är situationen i Östersjön relativt okänd. Därför startade under våren de första vetenskapliga mätningarna av skräp på stränderna med en metod som utvecklats inom FN:s miljöprogram. Förutom stiftelsen Håll Sverige Rent deltar organisationer i Finland, Estland och Lettland.

– Vår hypotes är att de två största skräpkällorna är turism och sjöfart, två näringar som växer snabbt, säger Jessica Ångström, projektledare på Håll Sverige Rent.

Hon berättar om fimpar, läskburkar och – plast, det absolut vanligaste skräpet till havs. En hake för skräpinventerarna är att endast 15 procent av allt havsskräp beräknas nå land. Resten blir kvar i vattenmassorna.

Hur mycket stryk tar havet av att tvingas svälja enorma mängder avfall? Även här råder osäkerhet. Det är väl känt att fåglar och fiskar kan trassla in sig i allt från påsar till kapsyler. Internationella studier har visat att havsfåglar svälter ihjäl när de fyller magen med plast. Men Statens veterinärmedicinska anstalt har inte stött på några plastfyllda fågelmagar i Östersjön.

En stor del av skräpet är dessutom väldigt smått. Mikropartiklar osynliga för blotta ögat har hittats i stora koncentrationer längs Sveriges kuster, se ruta. Källorna är inte helt klarlagda. Partiklarna kan sköljas ut med avlopps- och dagvatten, falla ner från rökgaser och komma från skräp i havet som bryts ner. Det exakta förloppet är forskarna inte ense om.

Klart är att miljögifter som DDT och PCB binder till små plastfragment, medan labbförsök har visat att musslor, småmaskar och djurplankton får i sig plastpartiklar. Den kombinationen oroar limnologen David Landbecker.

– Risken att miljögifter tar sig in i näringskedjan ser jag som ett av de största problemen med mikroskräpet. Det kan slå tillbaka på oss själva, säger han.

Han poängterar att man måste gå till källan och stoppa tillflödet av skräp.