Den 24 mars, för snart tjugo år sedan, inträffade en av världshistoriens värsta miljökatastrofer. Tankfartyget Exxon grundstötte vid Alaskas kust och släppte ut över 42000 kubikmeter råolja som flöt iland längs 200 mil stränder. Bland många andra dog en kvarts miljon sjöfåglar och dryga dussinet späckhuggare i den kletiga oljan, som fyllde Prins Williams sund.

Under de första fem åren bröts sjuttio procent av oljan ned varje år på naturlig väg. Och forskarna trodde att den skulle vara helt borta inom ytterligare några år.

Men så blev inte fallet. För sju år sedan upptäcktes att nedbrytningen hade upphört nästa helt. Nedbrytningstakten hade minskat till bara fyra procent om året. Och än idag finns åttio kubikmeter olja kvar längs den hårt drabbade kusten.

Den amerikanske naturresursforskaren Michel Boufadel har ender de tre senaste åren studerat resterna efter olyckan. Han konstaterar att det saknas syre och näring för de mikroorganismer som äter upp oljan. Vattenrörelserna är för små för att bakterierna ska kunna förses med de livsnödvändiga ämnena. Det fanns bara en tiondel av de näringsämnen som behövs för att nedbrytningen ska fortgå.

Den fortsatta forskningen går ut på att hitta ett sätt att förse mikroorganismerna med syre och näring.