Efter att man undersökt personalen med nya metoder 2009 upptäckte bolaget sent i höstas att omkring 100 anställda hade flera gånger högre strålvärden än man tidigare antagit.

Tretton av de anställda i uranverkstäderna närmade sig snittgränsvärdet på 20 millisievert, lika mycket som ett ytterst fåtal personer inom kärnkraftsindustrin får i sig varje år..

Strålsäkerhetsmyndigheten krävde då att Westinghouse redovisade exakta värden. Detta för varje individ som jobbar med öppen hantering av kärnbränsle.

Bolagets redovisning lämnades in sent på måndasgeftermidagen. Den visar att gränsvärdena för stråldoser per år inte överskrids.

Samtidigt har ett stort antal anställda har fortfarande flera gånger högre strålvärden än vad man tidigare uppmätt.

Värdena är högre än 1 millisievert per år. Ett värde som man tidigare antagit representerat en genomsnittlig dos från inandning av uranpartiklar.

Enligt den färska redovisningen är:

* Medeldosen för 176 personer 2,1 millisievert, alltså dubbelt så mycket som tidigare uppmätts med hjälp av lungmätningar.

* Maxdosen för de anställda 12, 9 millisievert.

* För 36 anställda är dosen högre än 5 millisievert. Det kan jämföras med en röntgenundersökning som ger cirka 0, 1 millisievert.

Till detta kommer, skriver Westinghouse, att de anställda varje år utsätts för strålning via huden ( externa doser) på i medeltal 1 millisievert och max fem millisievert.

Bolaget uppger emellertid att den beräkningsmetodik man använder för att se hur uranet omsätts i kroppen är svår.

”Beräkningarna är behäftade med osäkerheter”, skriver bolaget.

De nya strålvärdena upptäcktes sedan bolaget infört breda undersökningar av uranhalten i de anställdas urin. Detta sedan man i många år försökt att uppskatta intaget av urandamm via lungmätningar.

Bolaget har nu vidtagit en rad åtgärder för att exempelvis minimera halten urandamm i luften .

Man bedömer också att uranspridningen i lokalerna minskat . Samtidigt har detta inte helt gått att påvisa med hjälp av den tekniska övervakningsutrustningen.