När vårsolen steker samlas européerna på skidorterna, medan snön förvandlas till porlande vatten. Vattenkraftverken behöver planera för vårfloden, lavinbevakningen behöver veta var snön är blöt och civilförsvaret behöver analysera var risken för översvämningar och jordskred är störst.

Problemen är desamma från svenska fjällvärlden till Alperna. Nu ska ett europeiskt projekt försöka jämka samman mätmetoderna i de olika länderna för att förbättra kvalitén på insamlade data. Snöns vattenekvivalent mäts främst genom instrument som väger snön. Tyngre snö — mer vatten.

— Ärligt talat är vi väldigt dåliga på att mäta i Sverige, och vi vill bli bättre, säger Björn Norell på Vattenregleringsföretagen, projektets ordförande.

— Det svåraste är att hitta representativa platser för mätningarna. Med en gemensam metod kan länder hålla sig inom vissa ramar, oavsett vem som mäter. Det blir en metodbeskrivning snarare än en standard, säger Björn Norell.

Ett avrinningsområde är en komplex miljö med stora höjdskillnader och snödjup som varierar med vindriktning och väderstreck. Placeringen av mätplatser går knappast att standardisera, utan förblir mer av en konstform.

I Alperna är mätning av snöns vattenekvivalent en ren överlevnadsfråga, både med avseende på laviner och jordskred i tötider.

— Schweiz, Österrike och Frankrike är bäst i Europa.

Projektet sker inom det europeiska standardiseringsorganet CEN. Förutom SIS och Vattenregleringsföretagen medverkar också SMHI.

Nästa år planeras arbetsgruppens dokument vara klart.