Premium

Kampen om de svenska krematorierna

Svenska kyrkan var starkt kritisk mot kremering och ansåg att jordbegravning var det enda rätta. Det handlade inte minst om möjligheten att återuppstå. Det gick ju inte om man hade reducerats till aska. Kremation ansågs både vulgärt och ogudaktigt. På bilden en begravningsprocession i Göteborg 1938. Foto: Kamerareportage/TT+Kamerareportage/TT
Kvinnosakskämpen Ellen Key. Foto: Cci/REX
Alfred Nobel var ett viktigt namn bland dem som stödde införandet av svenska krematorier. I ett tidigt testamente ville han till och med donera inkomsterna från sina patent till inrättandet av likbränningsugnar. Foto: SZ Photo/TT
När det väl blev lagligt att kremera avlidna i Sverige i december 1888 ställdes det väldigt höga krav: alla kroppar skulle obduceras och den döde måste dessutom ha fyllt i en rad blanketter på förhand. Dessutom skulle Polismyndigheten kopplas in för att kontrollera att allt gick rätt till. Här interiör från insättningsrummet i Hoppets kapell i Stockholm, ett krematorium som ritats av arkitekten Gunnar Asplund. Foto: C. G. ROSENBERG/ARKDES
Sveriges första permanenta likbränningsanstalt, i dag benämnt Norra krematoriet men också Norra kapellet. Beläget på Stockholms norra begravningsplats i Solna. Foto: Wikimedia
År 1940 invigdes Skogskyrkogårdens krematorium i Stockholm. Här visar arkitekten Gunnar Asplund krematoriet för kronprins Gustaf Adolf och prins Eugen och Stockholms borgarråd Yngve Larsson. Foto: STADSMUSEET SAMLINGAR
Arkitekten Gunnar Asplunds ritningar över Skogskrematoriet på Skogskyrkogården i Stockholm. Foto: ARKDES
Kremation och jordbegravning är fortfarande de enda tillåtna begängelsemetoderna i Sverige.  Foto: ERICSSON MARCUS/Aftonbladet
En kremation tar vanligen mellan 75 och 90 minuter. Temperaturen växlar mellan 900 och 1 000 grader. Foto: Patrik Österberg/TT

För bara 200 år sedan ansågs kremering vulgärt och ogudaktigt. Idén möttes av hårt motstånd från kyrkan. Bland ja-sägarna fanns samtidigt kända namn som Alfred Nobel, Ellen Key och Carl Larsson.

Publicerad

Svenska Likbränningsföreningen jobbade i motvind. Ingenjör Per Lindell hade förvisso lyckats bilda föreningen redan 1882, och ingen mindre än överste Erik Gustaf Klingenstierna satt som ordförande.

I styrelsen fanns också två professorer, en före detta bibliotekarie, en grosshandlare och två med titeln medicine doktor.

Nu var det upp till dessa herrar att övertyga svenskarna om att likbränning var en god idé. Det gick sådär.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera



sverige teknikhistoria premium krematorier