Pål Börjesson hävdar att spannmålsetanolen är bättre än det rykte som bygger på att man mäter bara en del av växtens energipotential.

Av åtta jämförda studier av spannmålsetanols energibalans visar för all del två att man med nöd och näppe får tillbaks den insatta energin. I tre studier är utfallet däremot klart över 2,0, en fördubbling och snittet ligger runt 1,6, skriver tidningen ATL.

Det handlar enligt Pål Börjesson om hur man räknar.

Ta vara på restprodukterna
Låter man hela energiinsatsen belasta etanolen blir energibalansen cirka 1,2. Räknar man in energin i halmen och fördelar insatserna utifrån delarnas energi­innehåll blir etanolens energibalans däremot 2,9.

Räknar man också in dranken och den energi som sparas på att inte använda importerat, sojabaserat foder lyfter energibalansen till hela 5,2.

Pål Börjesson beräknar vetets drivmedelspotential till cirka 23 MWh/hektar som biogas, 25 MWh som etanol/biogas och 18 MWh som enbart etanol.

En personbil kan köras cirka 2500 mil på etanol från ett hektar åker.

Börjesson är Lantmännens alibi
Nyckeln är kopplingen mellan etanolen och marknaden för djurfoder. Teoretiskt skulle 15 procent av en mjölkkos foderintag kunna komma från drank.

Pål Börjessons beräkningar används ofta av organisationen Lantmännen och företaget Agroetanol, Sveriges enda etanolfabrik som använder vete som råvara, när miljövärdet av bränsleetanol debatteras.

Agroetanol hävdar att man genom att ta tillvara restprodukter får en miljömässig vinst av etanolfabriken.