Raset vid Kista Galleria inträffade på grund av att en avväxlingsbalk hade fått ett för smalt liv. Balkens liv hade en tjocklek på 25 millimeter, men ändrades hos konstruktionsfirman till 7 millimeter.

– Vi kan inte utgå ifrån deras mått. Jag vet inte vad de har räknat på för laster, vi måste räkna om allting. 25 millimeter kunde vara lika fel det, sa konstruktören under rättegången.

Den 34-åriga ingenjören var ansvarig konstruktör. Under rättegången har hon berättat att det var en kollega på projektet som lade in det felaktiga måttet i modellen.

– Vi la in något preliminärt, vi satte sju millimeter för i min värld är det nåt som inte existerar. När jag var ung och oerfaren och råkade sätta ett sådant mått ringde de och predikade och sa att det där existerar inte, berättade hon.

Gjorde din kollega det på ditt uppdrag?

– Vi hade någon diskussion om det. Jag tyckte att det där blir nog bra. Det var ju inget som skulle gå till produktion, sa hon.

Måttet lades in på balken för att man skulle komma vidare i projektet.

– Vi behövde ha in balken för att göra betongplattorna för att skicka ut övriga stålbalkar, berättade konstruktören.

Konstruktören anser att balktillverkaren borde ha upptäckt att handlingen med 7-millimeterslivet var en förhandskopia. Eftersom ritningen inte var daterad borde de ha förstått att den inte var en tillverkningsritning, menade hon.

– Ritningen är ofullständig i övrigt, det saknas livavstyvningar i ena änden. I produktion borde balktillverkaren ha reagerat på att balken såg oproportionerlig ut. I montering brukar de påpeka om det saknas livavstyvning, sa hon.

Hon uppgav även att hon hade informerat balktillverkaren om att ritningen som skickades inte var fullständig.

Konstruktören berättade att Kistaprojektet var stressigt med många oklarheter och ändringar.

– Det var väldigt stressigt, vi hade väldigt mycket att göra. Det här projektet var ganska rörigt. Arkitekten kom in i ett sent skede, sa hon.

Förhöret handlade till stor del om mejlväxlingen mellan företagen innan ritningen skickades. En person på balkfabrikenfabrik frågade i ett mejl om det går att svetsa livavstyvningar mot balken, men det mejl som åklagaren menar är konstruktörens positiva svar på frågan säger konstruktören är ett annat svar.

– Jag vet inte om jag har svarat, sa hon.

Innebär det här att hon frågar efter tillverkningsritningar?

– Nej, hon planerar hur balken ska tillverkas. Hon undrar i vilken ordning man ska svetsa. Det behöver inte innebära att den faktiskt är i produktion, svarade konstruktören.

Förhöret handlade också om en arbetshandling där balkens värden är införda för hand. Konstruktören hävdar att hon inte vet om det är hennes handstil eller inte på handlingen.

Vem kan ha gjort den förutom du som har snarlik handstil?

– Vem som helst på stålavdelningen, sa hon.

Konstruktören uppgav att egenkontroll och sidokontroll inte har utförts på balken eftersom ritningen inte var färdig att skickas. Men i polisens förundersökning finns två versioner av en egenkontrollista som konstruktören har upprättat. I den ena versionen är egenkontroll förbockad för den felaktiga balken, men i den andra versionen är balken inte förbockad.

Konstruktören hävdade att hon av misstag hade bockat för kontroll på fel rad och av misstag hade sparat fel version i konstruktionsfirmans kvalitetspärm för projektet.

Men det menar åklagarsidan är en efterhandskonstruktion:

– Den andra versionen har hon gjort i efterhand för att sätta sig själv i bättre dager, säger Anton Strand, ombud för den avlidne montörens änka och två barn.

Det var också ett misstag att konstruktören inte ändrade listans rubrik från egenkontroll till sidomannakontroll, hävdade konstruktören under rättegången.