Bengt Toolanen är ett av Hallandsåstunnelns första offer.

- Jag blev i princip idiot-förklarad och halshuggen. Kunde inte göra annat än att hoppa av.

Det var i april 1993 som Bengt Toolanen, då vd för projektets första entreprenör Kraftbyggarna, tvingades backa ut den stora borrmaskinen Hallborren ur leran i åsen.

Man försökte sedan gräva sig fram i åsen. Men efter ett par hundra meter gick det inte längre.

Bitterheten mellan Banverket och Kraftbyggarna tilltog. Man slogs med jurister, det tillsattes en skiljeman, en teknisk kommission, det förekom stämningshot, det ena statliga bolaget stred mot det andra.

- Det var egentligen ett större problem än bergförhållandena i åsen. Vi kunde inte komma överens, ägnade all energi åt att puckla på varandra i stället för att driva projektet vidare.

- Hade vi lagt ner vår energi på att hitta de bästa tekniska lösningarna tror jag att tunneln hade varit färdigbyggd i slutet av 1990-talet, till en kostnad av maximalt 2,5 miljarder kronor. Vi kunde ha sparat åtta miljarder av skattebetalarnas pengar, säger Bengt Toolanen, numera teknologie doktor med upphandlingar och processtyrning som specialitet.

- Vi hade en borr som skulle ha fungerat. Den var mångsidig, kunde ha använts för "lining" och olika injekteringar, allt efter behov. Tyvärr tilläts vi inte använda den.

Läget för tunnelbygget i dag kallar han "deprimerande", speciellt ur skattebetalarnas perspektiv.

- Projektet borde ha lagts ner efter Rhoca Gil-skandalen 1997. Efter det blev det ett politiskt prestigeprojekt.

Antagligen går det att bygga tunneln klart, anser Bengt Toolanen. Om man bortser från ekonomi och tid.

- Även om slutnotan på 10,5 miljarder skulle hålla, vilket är tveksamt, blir kostnaden alltför hög. Många järnvägsprojekt, mer angelägna än tunneln genom åsen, tvingas stryka på foten.