På en scen i Volkswagens Autostadt i Wolfsburg står en bil utan skal, som en förvuxen beachbuggy. Den avskalade bilen är grunden för koncernens bilar med tvärställd motor.

Alla dessa runt 40 modeller, från Polo till Passat, med syskon i Audi, Seat och Skoda, ska byggas på samma grund och med samma principer. Samma komponenter ska kunna användas i de olika modellernas standardiserade gränssnitt. Totalt handlar det om nära fem miljoner fordon per år.

MQB står för Modulärer Querbaukasten och betyder ungefär tvärställd motor. Två saker blir exakt lika i samtliga MQB-modeller: avståndet mellan framhjulets nav och gaspedalen, samt motorns placering.

Alla motorvarianter, bensin, diesel, gas och även el, ska monteras på samma sätt, i samma gränssnitt. Till skillnad från nu, då bensin- och dieselmotorn exempelvis monteras med olika lutning och med olika sidor framåt. Det betyder att sju av åtta varianter av motormontering försvinner.

Andra saker som standardiseras, och där antalet varianter reduceras, är växellådor, axlar, styrning och värme/luftkonditionering. Tillsammans med motorn svarar de för 60 procent av värdet i en bil.

Modulariseringen ska inte sluta där. Även produktionsverktygen och fabrikerna ska standardiseras, så att Volkswagenfabrikerna runt världen i stort sett ska vara identiska efter nästa ombyggnad. Alla bilar i MQB-familjen ska kunna byggas på samma löpande band, säger Oliver Blume.

– Vi räknar med att det sammantaget ska spara minst 30 procent på kostnaden för varje bil.

Besparingen ska inte användas för att sänka priset, utan för att demokratisera innovationer, som Rainer Brüggemann-Heuter uttrycker det. Alltså späcka MQB-bilarna med ny teknik som gör att de kan hävda sig på marknaden.

Dit hör ett tjugotal finesser, från cylinderavstängning och en rad system för aktiv säkerhet till ergonomiska stolar med massagefunktion.

– Konkurrensen i våra marknadssegment blir hela tiden hårdare. Vi behöver det här för att hävda oss. Och MQB gör det möjligt, säger Rainer Brüggemann-Heuter.

Volkswagens system påminner om dem hos lastbilstillverkaren Scania, som arbetat med sitt modulsystem sedan 1930-talet. Bland annat för att få större serier, och därmed lägre styckkostnad, i sina komponenter.

– Det är ett jättejobb att gå in i ett modulsystem. Det är inget lätt beslut att ta, för det påverkar allt: produktutveckling, produktion, konstruktion och så vidare. Det är inte heller gjort i en handvändning. Även om vi hållit på i över 60 år är vi inte klara, vi försöker hela tiden att ta nästa steg, säger Lars Stenqvist, chef för Scanias produktutveckling.

Vad är de främsta vinsterna?

– För oss börjar och slutar det hos kunden. Fler kundval med färre artiklar. Vi kan lätt kombinera ihop olika varianter och göra skräddarsydda lösningar till kunderna. Samtidigt får vi större serier, och därmed lägre styckkostnad för komponenterna. Vi kommer inte att ändra riktning. Det finns ingen väg tillbaka.

Volkswagen ska också standardisera fabrikerna. Finns det inte en risk om någon gör fel – att man bygger in det felet överallt?

– Det är inte bättre att bygga tre olika fabriker med tre olika fel. Standardiserade fel är lättare att rätta till, överallt.

I Scanias styrelse är ökad modularisering grundläggande i alla diskussioner. Är det där ägaren Volkswagen har lärt sig?

– Vi har en väldigt bra dialog med VW-folket. De är aktiva i styrelsearbetet på ett positivt sätt. Men de har förberett det här steget under flera år, och vi har inte haft något aktivt samarbete.

– Våra sätt att tänka modularisering skiljer sig också en del. Scania har ett sammanhållet system, Volkswagen ska ha tre: MQB, MLB för de längsmonterade motorerna och MSB för sportbilarna.