Alois Senefelder var född i Prag, växte upp i München och bodde även under perioder i Strassburg, Wien och Paris. Hittills hade noter tryckts från graverade kopparplåtar.

Kopparn var dyr och Senefelder, som livet igenom drogs med konstant brist på pengar, försökte i stället använda blankpolerade kalkstensplattor, från stenbrotten i Solnhofen i Jurabergen.

Efter flera års försök hade Senefelder utvecklat en ny metod. Han skrev noterna med fet tusch på stenen

och behandlade resten så att den fuktades av vatten. När stenen därefter färgades in stöttes tryckfärgen bort av vattnet och fastnade bara i de feta

partierna.

Inte nog med att stenen var billigare än plåten. Det var enklare att teckna med tusch än att gravera i koppar och det gick lätt att korrigera misstag.

-?Senefelder befriade den grafiska bilden. Nu kunde man trycka direkt från de original som konstnären ritade och man fick metoder att snabbt få fram stora upplagor, säger litografen Thomas Svensson, som arbetar på industrimuseet Grudes ateljé & stentryckeri i Huddinge utanför Stockholm.

Bakom museet står föreningen Litografklubbens Arkiv.

Själva arkivet är en tungt vägande dokumentsamling. Flera hundra decimetertjocka kalkstensplattor, med bevarade original till maskinskyltar, etiketter och en rad andra trycksaker. Ibland trängs en hel hop olika original från skilda kunder bredvid varandra.

När de sedan ska tryckas, är det lätt att skala upp produktionen för massupplagor, med en teknik som utvecklats redan av Senefelder själv:

Originalet på arkivstenen trycktes av i flera exemplar på ett specialbehandlat, icke-sugande papper. Från pappret kunde sedan det feta trycket föras över på en ny sten i önskat antal exemplar, så att till exempel hundratals tändsticksetiketter trycktes på samma gång.

-?Vi har mängder med stenar som användes för att göra tändsticksetiketter. Det behövdes både etiketter på askarna och på de lådor som askarna sedan packades i, säger Thomas Svensson.

Etiketterna trycktes i miljonupplagor under den epok då svenska tändstickor exporterades över hela världen. Med tiden utvecklades stentrycket allt mer. Ja, själva stenarna ersattes efterhand ofta av särskilt preparerad zinkplåt. Och när man i början av 1900-talet började trycka på konservburkar blev kvaliteten bättre om trycket först överfördes till en gummivals.

Så föddes offsettrycket, den tryckmetod som i dag är den helt dominerande.

När Alois Senefelder dog 1834 var litografin redan etablerad. Även om hans inkomster aldrig riktigt kom upp i nivå med hans utgifter, var han redan berömd som den nya tryckmetodens upphovsman.

Vid hans död sattes en minnesplatta upp på hans hus i München och kung Ludvig I lät resa en gravvård över honom.