Ingen tycker om att behöva kliva på ett iskallt stengolv efter ett varmt bad. Inte ens om det är lagt med mosaik i de allra vackraste mönster. I dag lägger svenska villaägare in rot-avdragsberättigade värmeslingor i dusch och badrum. För ett par tusen år sedan satsade greker och romare på bad med hypokaust, ett ord som grovt kan översättas med undervärme.

Tekniken med hypokaust utvecklades framförallt för uppvärmning av stora allmänna badanläggningar, termer, men spreds också till rika personers villor.

Termerna spelade en stor roll i romarnas vardagsliv, man gick inte bara dit för att sköta sin hygien utan också för att umgås, höra poesiuppläsningar, äta gott eller smida politiska ränker. Badhus, konstgalleri, folkets hus och nöjespalats på samma gång.

I Roms gamla hamnstad Ostia Antica finns ruiner av flera termer, som visar hur värmesystemet fungerade. Golven vilade på ett antal tegelpelare, i allmänhet runt en meter höga.

I utrymmet mellan pelarna cirkulerade varm luft från en vedeldad ugn.

Baden var indelade i olika avdelningar – ett kyligare frigidarium, ett ljummet tepidarium och ett caldarium som höll runt 60 grader. Caldariet lades närmast eldstaden. För att få upp temperaturen ytterligare leddes varmluften uppåt i väggarna, genom kanaler murade av ihåligt tegel.