Krönikor

Tekniken mot terror bör granskas

KRÖNIKA. Inte all övervakningsteknik stoppar terrordåd. Istället behövs mer nischad spaning, menar Monica Kleja.

Publicerad

I Bryssel ligger beredskapen kvar på maxnivå inför risken för terrorattacker. Pansarvagnar och soldater bevakar centrala delar.

Tunnelbanan, butiker och skolor har hållits stängda i veckan. Många är rädda.

Även i Sverige har hotnivån höjts - och regeringen föreslår ökad övervakning. Man dammar dels av ett förslag från 2005 om att Säpo och polisen ska få möjlighet att i hemlighet plantera in spionkod i datorer och mobiler, efter godkännande i en domstol (hemlig dataavläsning). Syftet ska vara att snappa upp meddelanden och samtal innan de krypteras. Men sådana möjligheter har FRA, Försvarets radioanstalt, redan i dag via signalspaning. Fram till dess att det finns konkreta skäl att misstänka en person, och förundersökning inleds, kan FRA bistå Säpo och polisen.

Statsminister Stefan Löfven vill också gärna se fler kameror på känsliga, skyddsvärda platser. Också det har diskuterats tidigare - en översyn av kameraövervakningslagen har varit på väg ett tag på grund av snåriga tolkningar av dagens regelverk.

Det är lätt att dras med av oron. Planer på terrorattacker måste självklart upptäckas och stoppas i tid. Men vad gick snett i Paris? Vilken övervakningsteknik är egentligen mest lämpad för att upptäcka planer på liknande gärningar? Finns det någon quick fix?

Nej, svarar erfarna experter. Det finns tvärtom en övertro på vad man kan åstadkomma med modern övervakningsteknik.

Massövervakning i sig skapar stora mängder "brus", vilka bromsar analytikerna. Och även exempelvis hemlig dataavläsning har begränsningar som avlyssningsmetod.

Det är nämligen inte helt lätt för myndigheterna att placera in trojaner i någons dator eller mobil. Antingen måste de skaffa sig fysisk tillgång till apparaten i all hemlighet, eller så måste de antingen hacka sig in, eller skicka mejl infekterade med den statliga trojanen - och i bägge fallen utnyttja okända sårbarheter.

Dessutom - även om de lyckas - kan misstänkta alltid byta mobil eller dator.

Även i färska artiklar exempelvis i Techdirt och the Intercept gör skribenterna gällande att det inte är mer omfattande och bredare övervakningsåtgärder som krävs för att stoppa nya terrordåd - utan mer riktade åtgärder.

Såväl vid attacken mot Charlie Hebdo som senast i Paris har flera gärningsmän funnits i underrättelsetjänsternas register. Varningar har också existerat. Ändå har planerna kunnat sättas i verket.

Björn Fägersten, forskare på Utrikespolitiska institutet, pekar i en artikel i New York Times på problemet att underrättelseinformation inte delas tillräckligt mycket.

Bristerna inom terrorbekämpningen i Europa bör nu granskas. Likaså varför Säpo inte på egen hand kunde hitta den oskyldigt terrormisstänkte 22-åringen i Boliden.

Tekniken finns - men det utvärderas alldeles för sällan hur effektiv den är.