Brösttonerna kommer att ljuda. Men den här gången handlar det också i allra högsta grad om makten, eller rättare sagt maktbalansen.

En gång för länge sedan hade jag ett journalistiskt uppdrag att intervjua dåvarande Metallordföranden vid Torslandaverken om klubbens medlemsras på cirka två-tre procentenheter, från en organisationsgrad på 95 procent till kanske 93.

Ordföranden Bengt Ekeblad var cool och kommenterade på go göteborgska ungefär: Ja, du. Nu är det kris. Vi sitter här och biter på naglarna. Och jag insåg hur idiotisk artikelns katastrofvinkel var.

Det var i mitten på 1980-talet och det naturliga var att praktiskt taget varenda industriarbetare var ansluten till facket.

Nu är det skillnad. Katastrofläge gäller inte än för den fackliga organisationsgraden. Men värre får det inte bli. Andelen anställda som är med i facket har sjunkit med tio procentenheter sedan 2000 och sex procentenheter de senaste två åren.

Färre medlemmar = svagare makt. Facken försvagas. Värst drabbade är facken inom servicebranschen, där organisationsgraden sjunkit till 57 procent. Med så låg organisationsgrad minskar förstås fackens legitimitet i förhandlingarna.

Dessutom har motparten inom servicebranschen, Almega, länge stridit för en decentraliserad lönebildning, det vill säga att lönerna ska sättas lokalt.

Klubb och arbetsgivare ska komma överens på det enskilda företaget och ingen enskild anställd ska garanteras en lägsta nivå på löneökningen.

Det resonemanget är som ett rött skynke för de flesta fackförbund.

Helt enkel är inte frågan om lokal lönesättning, även om fackförbunden går på arbets-givarnas linje. Saco har länge klagat på arbetsgivarnas oförmåga och/eller feghet att lokalt sätta olika löner. Handen på hjärtat: visst är det enklare och mer smärtfritt att bara pytsa ut samma nivå till alla medarbetarna?

Makten över lönesättningen kan alltså leda till strider i förhandlingarna.

En annan stridsfråga handlar om den interna makten. Alla minns väl det öppna bråket inom LO förra gången - vem skulle gå först? Samma bråk hade arbetsgivarna och där bröt Svensk Handel ordningen och gick först ut med rejält höga höjningar.

Den här gången bedyrar alla enighet. Men håller enigheten när det hettar till?