Svensk teknik ska stoppa fosfor till Östersjön

2014-12-16 09:09 Ulla Karlsson-Ottosson  

Fosfor från stora ryska kycklingfarmar läcker ut i Östersjön där det bidrar till övergödningen. Svensk miljöteknik kan lösa problemet. I sommar tas en pilotanläggning i bruk.

I Udarnik utanför Sankt Peterburg kläcks varje år 1 miljon kycklingar. Deras gödsel forslas i väg till stora fält där det dumpas i det fria. Resultatet blir att stora mängder fosfor läcker ner i mark och ytvatten för att till sist hamna i Östersjön - där det bidrar till övergödningen. Men nu ska det bli ändring på den saken. Med hjälp av fyra miljoner kronor från finska John Nurminens stiftelse bygger det svenska miljöteknikföretaget Bioptech en reningsanläggning på platsen, som helt saknar tillgång till el.

- Bara runt St: Petersburg finns tiotals djurfarmar som inte hanterar djurens avföring. Det här påverkar vårt gemensamma hav och är därför vår gemensamma angelägenhet. Med det här projektet vill vi visa att det finns möjligheter att agera, säger, Anders Norén, vd på Bioptech.

Företaget är en avknoppning från KTH och tillverkar en filtermassa- Polonite - av den porösa bergarten opoka. Brytningen sker i dagbrott i Polen. Tanken är att avrinningsvattnet ska rinna genom filter av Polonite där forsforn binds. Genom att utnyttja ett naturligt självfall ska processen kunna ske utan elektricitet.

- Efter den industriella behandlingen blir opoka ett perfekt fosforbindande material. Fosforn kan sedan återföras till åkrarna i en form som lätt tas upp av grödor, säger Gunno Renman, professor i mark och vattenteknik på KTH.

Gunno Renman vet vad han talar om. Under årens lopp har han testat ett 30-tal fosforbindande material där Polonite hittills är överlägset. Jakten på det perfekta materialet började han i mitten av 1990-talet när den dåvarande regeringen lade fram sin kretsloppsproposition.

Hur hittade du fram till bergarten opoka?

- Jag hade kanske lite tur. Men det sa ”klick” när jag stötte på det.

Gunno Renman konstaterar att det porösa materialet bara består bara av kalk och kisel. Och att det efter den industriella behandling han utvecklat blir väldigt reaktivt för fosfor.

- Det är ett ganska ungt material, det bildades för 65 miljoner år sedan när dinosaurerna gick på jorden, säger han.

Finns det inte en risk att läkemedelsrester och kemikalier följer med ut på åkrarna?

- Det är en väldigt oxidativ miljö i filtren där mycket av kolkedjorna kan brytas sönder. Nu finns data som pekar på att tekniken kan vara ett alternativ till kolfilter för mindre reningsverk. Vi har också tester på gång tillsammans med miljökemister i Uppsala och SLU.

Ett högt pH-värde hos materialet medför också att bakterier och virus bryts ner, utan att man till exempel behöver ta till UV-ljus.

Marjukka Porvari är projektledare på John Nurminens Stiftelse som finansierar projektet.

- Vi satsar på projekt som ger mätbara resultat när det gäller att minska näringsbelastningen i Östersjön. Det här är det första konkreta projektet i Finska Viken för att förhindra utsläppen från ryska riskdjurfarmer, säger hon.

 

 

Gilla Ny Teknik på Facebook

 

Ulla Karlsson-Ottosson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Sponsrat innehåll

ANNONS

Debatt