I Kapprovinsen i Sydafrika växer vilda pelargoner överallt. Det var härifrån de populära prydnadsväxterna ursprungligen infördes till Europa. Först till Holland på 1600-talet. Sedan till Sverige med bland andra Linné-apostlarna Thunberg och Sparrman i mitten av 1700-talet.

I dag är pelargonerna tillsammans med rosorna och pionerna våra populäraste prydnadsväxter, och minst en vit eller röd zonalpelargon finns i praktiskt taget vartenda svenskt hem.

Pelargoner är avlägsna släktingar till våra nävor, och Linné klassificerade dem i familjen Geraniaceae. De har vanligen fem kronblad, men i övrigt är de som Toyota Corolla, de kan se ut ungefär hur som helst.

Bladen är ofta aromatiska, som hos doktor Westerlunds blomma, och extrakt från pelargoner har använts i hundratals år i den traditionella medicinen i södra Afrika. Roten av Pelargonum siodides, på zulu kallad ”Umckaloabo” (svår hosta), innehåller ett antibiotiskt ämne som har använts för att behandla bland annat tuberkulos.

Nu visar det sig att den tyska naturmedicinbjässen Schwabe tagit EU-patent på P. siodides och hävdar 20 års global ensamrätt på preparat  innehållande pelargonen, något som retat upp sydafrikanerna rejält. African Centre for Biosafety och kommunen Alice i Eastern Cape Province har med hjälp av organisationen Berne Declaration stämt Schwabe för ”biopiracy” – genröveri.

Extra delikat har situationen blivit sedan en holländsk ekonom vid namn Hein Schotsman räknat ut att det bästa för världsekonomin vore om pelargontjuvarna vinner fotbolls-VM.

– Segrar Tyskland kommer tyskarna att spendera och importera mer. Det gör att andra länders utlandsskulder minskar, vilket är drömscenariot, skriver Schotsman i sin rapport ”Soccernomics”.

– Vinner Brasilien riskerar vi däremot överhettning och inflation. Det är ett av få länder som inte drabbats av bolånekrisen.

– En USA-seger vore det allra värsta. Amerikanerna har redan lånat för mycket. De ska inte frestas att konsumera mer.

Jabulani

betyder ”jubel” på zulu, och är namnet på årets VM-turnerings matchboll. Den är 69 cm i omkrets och väger 440 gram. Helt enligt Fifas specifikationer.

Bollarna som använts i VM har sedan 1970 konstruerats av Adidas, och blivit alltmer tekniskt avancerade. 1970 års boll var handsydd och hette Telstar. 1986 kom Azteca, den första syntetiska bollen som inte sög upp vatten i regnväder. 1990 års boll hette Etrusco och hade lager av polyuretanskum som gjorde den helt vattentät. 1994 kom Questra, 1998 Tricolore och 2002 Fevernova. Alla dessa bollar var symmetriskt uppbyggda av 32 fem- och sexhörningar efter samma princip som Buckminster Fullers berömda domer från 1960-talet.

Till VM i Tyskland 2006 kom en helt ny boll, Teamgeist, uppbyggd av 14 fält – 6 stycken 8-formade och 8 stycken Y-formade. Finessen med den nya bollkonstruktionen var att det blev färre ömma punkter där tre fält löpte samman. Många spelare gnällde emellertid, och påstod att den nya matchbollen hade fått usla egenskaper.

2010 års boll, Jabulani, har bara åtta fält av två former. Men liksom för fyra år sedan skriar en rad spelare i högan sky om hur usel den nya bollen är.

– Horribel, säger den brasilianske stjärnspelaren Robinho, och hävdar att den ändrar kurs i luften och inte gillar att bli sparkad på. David Beckham, som varit med i utvecklingen av de nya bollarna, tycker att gnällspikarna inte förstår sitt eget bästa.