”Utbyggnad av förnybar energi måste skaka om”

2014-04-20 07:00  

DEBATT. Det är en revolution som pågår i vårt energisystem och revolutioner är aldrig väl avvägda, inte ens de industriella. En kraftig expansion av förnybar energi kommer att, och ska, skapa konvulsioner i den rådande ordningen, skriver professorn i industriell utveckling Staffan Laestadius.

Söndagen den 22 december 2013 var elpriset negativt i Danmark eftersom vindkraften gick för fullt. Den 16 juni i fjol skapade sol- och vindkraft tillsammans en liknande situation i Tyskland när kolkraftverken fick stänga ned för att balansera den förnybara elproduktionen. Andra dagar mojnar vinden och solen är skymd, kalla vinterdagar utmanas då balansen i elnätet.

Händelser som dessa göder den "balanskraftsdiskurs" som dominerar energidebatten i media. Diskussionen har, i sammanfattning, glidit in på frågan: "hur mycket förnybar el kan man balansera in i energisystemet?". Det är en uppgift tacksam att modellera och analyserna erhåller successivt näring ur de erfarenheter som man gör på Irland, i Spanien och Portugal m.fl. länder. Där är vind och solkraft mer dominerande än hos oss.

Här i Sverige har min KTH-kollega Lennart Söder visat att vi, i huvudsak inom ramen för rådande ordning, klarar av att balansera i storleksordningen 60 TWh vind- och solkraft. Också det internationella energiorganet IEA hävdar i sin studie nyligen att cirka 45 procent förnybar el kan integreras i energisystemet. Det borde således inte vara några problem att redan i närtid femfaldiga bidragen från sol och vind (från nuvarande ca 10 TWh) i arbetet med att dämpa klimatförändringarnas effekter.

Men i grunden vilar denna balanskraftsdiskurs på felaktiga premisser. Vi står inför en omfattande industriell omvandling - kalla det gärna en fjärde industriell revolution bort från kolberoendet. Och revolutioner - inte ens de industriella - är aldrig balanserade.

Om vi byter analysnivå från det ingenjörsmässiga finliret (som alltid kommer att behövas) till en industriell eller teknisk systemnivå finner vi att omvandling handlar om obalanser. Redan den klasssiske innovationsekonomen Schumpeter talade om innovationer som creative destruction, hur bygget av det nya innebär raserandet av de gamla industrierna och teknikerna.

Schumpeters lärjunge, tillika chef på Industriens Utredningsinstitut, Erik Dahmén, anlade i sin teori om utvecklingsblock ett liknande perspektiv. Det är obalanserna i utvecklingen mellan industriellt relaterade tekniker, företag och industrier som ger nödvändigheter och möjligheter, dvs incitament, till att lösa de problem som uppstår. Det är i obalansernas utmaning som den industriella dynamiken återfinns.

Teknikhistorikern Tom Hughes anlägger med sitt begreppspar salients och reverse salients en liknande ansats. I varje läge finns flaskhalsar och tekniska potentialer som attraherar ingenjörernas och entreprenörernas innovationsförmåga. Deras problemlösningar skjuter normalt över målet - nya obalanser och affärsmöjligheter uppstår.

Låt oss ta detta på allvar i omvandlingsdiskussionen. En kraftig expansion av förnybar energi kommer att, och ska, skapa konvulsioner i den rådande ordningen. Föreställningen om vad som är topplast respektive baslast kommer att utmanas. Prisbildningsmekanismerna måste ses över. De europeiska kolbaserade kraftverken måste fasas ut. Kanske måste vindkraften vara överdimensionerad för att klara topplaster, kanske måste man komplettera vindkraftparkerna med svagvindsanläggningar, kanske måste man bygga pumpar vid varje vattendamm för att lagra överskottsel, kanske måste man kraftigare styra konsumtionsefterfrågans variationer, kanske måste man bygga ett halvdussin överföringskablar (typ NorNed-kabeln) till kontinenten, kanske måste man tydligare ändra i skatter och avgifter för att incitamenten i systemet ska fungera, kanske måste den samlade energiefterfrågan dämpas, kanske .....

Inget av detta är termodynamiskt omöjligt eller tekniskt orimligt. En genomgripande industriell omvandling bort från kolberoendet, däremot, är nödvändig. Jag har i min bok Klimatet och välfärden lanserat idén att Sverige - som ett av sina bidrag till det nordeuropeiska klimatarbetet - ska producera 140 TWh vindkraft. Den kan användas för att ersätta kärnkraften om man vill, för att elektrifiera transportsystemet om man vill, för att bli en ny exportnäring och hjälpa till med Energiwende i Tyskland om man vill.

Framför allt kan vindkraften, gärna i kombination med andra förnybara energiformer, bli ett mobiliserande nationellt projekt som bidrar med nya företag och nya jobb. En sådan genomgripande omställning kan inte börja med att man fokuserar på att balansera energimarknadernas kortsiktiga svängningar.

Visst måste elnätet på kort sikt kunna klara vissa minimikrav (på frekvens t.ex.) - men redan i dag klarar vi morgondagens balansproblem. Och i morgon löser vi de utmaningar för det fossilfria Sverige som kan följa - om våra politiker fattar de vägröjande besluten.

Staffan Laestadius

Professor i industriell utveckling vid KTH och rådgivare åt tankesmedjan Global Utmaning

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt