Ny Teknik i Arktis: Okänd ”hot spot” hittad norr om Svalbard

2015-01-15 07:03 Susanna Baltscheffsky  

ARKTIS. Onsdag förmiddag. Labbet, som ligger på nedre däck, är öde. Tomt. Vilken skillnad mot i natt! Efter ett dygns provtagningar satt forskarna och analyserade det de hade fått upp från de olika provtagningsstationerna i Kongsfjordens djup.

BLOGG.

Några satt vid mikroskopen och undersökte djurplankton. Andra granskade en annan typ av plankton, kiselalger, som lever i bottnarna. Och ytterligare andra gör iordning sina nätfångade hoppkräftor för att göra genetiska analyser. Trots att solen inte syns under dygnet så har dessa hoppkräftor en dygnsrörelse – de stiger mot vattenytan på dagarna och ner i djupet på nätterna. Genanalyserna ska förklara vad som styr rörelserna. Hittills har uppfattningen varit att det är dagsljuset.

 

Vad som styr forskarnas dygnsrytm under expeditionen på fartyget Helmer Hanssen är i alla fall klart: jobb. Har man jobbat hela natten så sover man tills det är dags att jobba igen. Däremellan serveras måltider på fasta tider i mässen. Renskav, köttbullar, nyfångade och nykokta räkor, bara som några exempel på den goda mat som kocken Svenn Krøyserth lagar till alla 19 forskare och 12 besättningsmän ombord.

 

Vid 12-tiden i dag var jag uppe på däck för att titta på ljuset bakom bergen, i dag är det dock andra berg än i går eftersom vi har flyttat oss från Kongsfjorden till Korsfjord som ligger intill.

Jag spanade också norrut, rakt ut i mörkret och tyckte mig se några låga, ljusa, märkliga  molnslöjor som jag inte riktigt förstod hur de var konstruerade. Plötsligt ser jag vad det är: mäktiga, snöklädda bergssidor som stupar brant ned i fjorden! En landtunga av höga, taggiga berg. Ett arktiskt landskap.

Eftersom det är så mörkt dygnet runt så har jag hittills inte kunnat se hur landskapet ser ut. Nu har jag i alla fall fått ett smakprov. Och jag vill se mer. Vi får se hur det blir med den saken.

 

I år är tredje året i rad som Universitetet i Tromsö koordinerar forskningsexpeditionerna till Svalbard för att undersöka vad som händer i det marina ekosystemet under vintern. Redan det första årets stod det helt klart att det pågår betydligt mer aktivitet i havet än vad som har varit känt tidigare, till stor del beroende på att det nästan inte gjorts några mätningar under den fyra månader långa polarnatten.

Expeditionsledaren Stig Falk-Petersen, professor vid Arktiska universitet i Tromsö, är en av initiativtagarna till projektet. En av de viktigaste orsakerna är att samla in grundläggande kunskap nu, för att kunna avgöra hur den globala uppvärmningen kommer påverka ekosystemen.

- Hela idén med projektet är att förstå alla årstider, säger Stig Falk-Petersen.

Han har skaffat sig en god bild av de historiska klimatförändringarna över de nordligare breddgraderna, framför allt de senaste 1500 åren. Och en sak är klar – de arktiska ekosystemen har upplevt flera varmare perioder, och flera kallare. Uppvärmningen som pågår nu är inte unik i naturen här uppe.

I årsskiftet 2011/12, alltså innan projektet startade, deltog han under några veckors provtagningar i vattnen norr om Svalbard - på 82 breddgraden - som då var isfria, vilket inte är vanligt.

 

Där hittade forskarna överraskande en ström av varmt vatten som fördes upp från över 2000 meters djup  till ytan, en så kallad uppvällningszon. Strömmar som väller upp från botten innehåller mycket näringsämnen som föder plankton som i sin tur är stapelföda för större djur, fisk av olika storlekar och valar. Det är ett högproduktivt område, och finns till exempel också längs Peruanska kusten.

Här norr om Svalbard var det en helt ny upptäckt. Uppvällningen sker där vattnet möter kontinentalsockeln, som här går från 2 200 meters djur till ungefär 500.

De uppvällande strömmarna har inte registrerats på sommaren.

– Vår teori är att när havet blir isfritt så påverkas ytvattnet vid kontinentalsockeln av vindarna och det drar igång de här strömmarna som orsakar till att bottenvattnet väller upp, säger Stig Falk-Petersen.

Fenomenet, som alltså har kommit igång på grund av det varmare vädret, är enligt Falk-Petersen en förklaring till att grönlandsvalarna har kommit tillbaka till dessa vatten, som kallas för Whalers Bay.

Hur det varmare klimatet kan leda till att bättre villkor för hotad val ska jag beskriva i nästa blogg. Men just nu har vi kontakt med internet här på forskningsfartyget, och jag ska skicka iväg den här texten till redaktionen.


Fler blogginlägg från Arktis:

Ny Teknik i Arktis: En PC under vattnet gör jobbet lättare

Jodå, det går att forska i Arktis på vintern



Följ Ny Teknik på Facebook!

 

Susanna Baltscheffsky

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Senaste inom

Debatt