Patentvärlden består egentligen av tre rum; idérummet, juristrummet och teknikrummet.

Idérummet är trevligt att vara i, patent för en bättre värld, uppfinnarens vän, framstegens motor, osv.

Juristrummet har ett stort värde. För den fakturerande sidan.

Teknikrummet delas av vinnare och förlorare. Jag ska förklara.

Inom mitt fält finns det 10,000-tals patent. Några tusen bara från Microsoft. Ytterligare några tusen från IBM. Jag har skummat och läst något hundratal av alla dessa. Det jag finner är att
- nästan alla patent är svårbegripliga och luddiga
- de flesta patent kräver ett rågat mått av tolkning för att avgöra vilka andra tänkbara lösningar som täcks av detta
- väldigt många har en närmast trivial uppfinningshöjd

Inom mitt fält går teknikutvecklingen fort, så vinsten av att kunna titta på något decennium gamla utgångna patent närmar sig noll. Avsevärd tid går åt för att kolla att jag inte gör intrång på något befintligt patent. Betydande kostnader för de försäkringar och avtalstexter där jag får ta på mig risken för ev stämningar.

Som anställd på ett litet utvecklingsintensivt företag i en snabbrörlig bransch är jag är en av förlorarna på patent.

Vinnarna på patent är storbolagen. De kan blockera uppstickare med en patenttvist. Då tolkningsmånen är stor vinner sidan med flest eller bäst jurister.

Storbolagen korslicensierar varandras patentportföljer baserat på antal patent grovt sorterade efter område. Är patenten ungefär lika många krävs ingen ersättning. I dessa sammanhang läser man inte själva patenten.

Visst kan man kalla detta för ett "fungerande patentsystem" om man vill. Däremot är det inte uppenbart eller troligt att klimatet skulle gynnas av patent.

"Fortsatta framgångar säkras bäst med patent"
rimmar dåligt med mina erfarenheter från verkligheten. I alla fall om framgångar ska tolkas som teknikutveckling. Då liknar patent snarast det tankestopp vi hade kring kärnkraft.

Att det finns enskilda vinnare med patent är klart. Att utvecklingen inom ett teknikområde gynnas av patent är ytterst tveksamt. Kan NyTeknik peka på några belägg för en sådan ståndpunkt? Någonstans, någonsin?

Resonemanget med patent i detta sammanhang påminner mig om den klottersaneringsfirma som anställde ungdomar att klottra på natten. Genererade på detta sätt arbete för saneringsfirmans dagsarbete.

Nu förorenar den rika världen den fattiga världen sedan har skall man tjäna pengar på eländet också.
Tjusigt-tjusigt!

Snart investerar tandläkarna i godis-fabriker också.

Jag lägger inga aspekter på patentsystemets vinningar och svagheter. Där finns det mycket större kompetens hos ovan kommentatorer. Men det finns andra områden jag kan kommentera bättre i denna Ledare.

Kina benämns som en snabbt växande ekonomi. Det är sant, den växer. Men den är redan världens i särklass starkaste ekonomi sett ur investeringskapital.
Kineserna köper vilket som helst bolag i världen, kontant, om de har hågen. Att man inte hit intills valt att leda inovationsmässigt beror helt på att man tjänat mest på att plagiera och kopiera. När det nu inte längre är fallet, köper man den tekniska kompetens man anser sig behöva för att innovera. Man kommer inom mycket kort vara världsledande på det området. Inte för att Kineserna själva lärt sig så mycket utan för att deras bolag helt enkelt köper den kompetens man behöver.
Där av deras nyväckta intresse för patenten.

Lars Nilsson säger att västvärlden har ett GEMENSAMT ansvar för att ge den sk. 3: världen teknikbistånd och att överföra kunskap.
Det är en floskel utöver det vanliga.
Det militära systemet var först i världen med att förena olika krafter till en gemensam för att nå ett speciellt syfte. Man upptäckte för över 5000 år sedan att det inte kunde ske med termen gemensamt ansvar. Därför införde man ett hierkiskt system. Inte för att det var kul att leda, utan för att man visste att: gemensamt ansvar är ingens ansvar. Av den anledningen fungerade inte Nationernas förbund och av samma anledning fungerade inte FN. Gemensamt ansvar, ingens ansvar.

Det finns ingen annan lösning på denna fråga än att erbjuda denna teknologi till 3:e världen gratis på deras villkor. Hur kan diskuteras men det är ett måste.

De länder som inte gillar patentsystemet bör kunna slippa att betala licensavgifter för patent de endast använder internt i sina länder. Det patentgillande länder kan kräva är i så fall att licensavgifter betalas för produkter som exporteras med patentskyddad teknik i sig.

Jag är för övrigt emot patent eftersom de och andra immateriella rättigheter, skapar ett incitament att snåla med en oändlig resurs: information. Det är naturresurser man skall vara sparsam med inte idéer och tekniskt kunnande. Det skulle vara bra att få se hur det går för länder som inte hävdar patent om friheten från att använda andras patentskyddade idéer avgränsas på ett rimligt vis.