Obamas gröna drömlag

Även om man enbart räknar de akuta ärendena: kriser och krig. Förväntningarna är uppskruvade på att den 44e amerikanske presidenten inte bara ska lösa USAs problem - utan helst också en hel del av världens alla bekymmer.

Barack Obama är gammal basketspelare, han är också Harvard-man, därför är det inte så konstigt att hans laguppställning är en uppvisning i "The Best and the Brightest". Kvalifikationer och kompetens har många gånger fått gå före politisk lojalitet i valet av medarbetare. En princip som båda hans stora politiska förebilder Lincoln och Kennedy också hyllade.

Kvartetten som ska ta sig an energi- och miljöfrågor har redan döpts till "The green dream team": Nobelpristagaren Steven Chu blir energiminister, Carol Browner ska samordna energi och klimatfrågor i Vita husets stab, Lisa Jackson tar över EPA, amerikanska naturvårdsverket, och Nancy Sutley från Kalifornien tar också plats i Vita husets innersta krets för att jobba med klimat och miljö.

Detta gröna drömlag är en typisk Obama-mix av kunskap, kompetens och politik.

Kompetensen hos en energiminister som är nobelpristagare, professor i fysik och senast varit chef för Lawrence Berkeley National Laboratory kan knappast ifrågasättas. Men politiskt är han en fullständig färsking. Hans bristande kunskaper i politiskt rävspel uppvägs mer än väl av Carol Browner, under Bill Clintons era var hon i åtta år chef för EPA. Då jobbade hon tillsammans med Nancy Sutley, som anses stå Al Gore nära i klimatfrågor.

Det är det här gröna drömlaget som Fredrik Reinfeldt kommer att möta, när Sverige tar över ordförandeklubban i EU. Statsministerns kanske viktigaste uppgift under hösten blir att sy ihop ett nytt globalt klimatavtal.

För att lyckas med det måste Reinfeldt få med sig både USA och Kina. Det handlar om att förstå två jättars helt olika synsätt. Chansen för att Fredrik Reinfeldt ska få till ett avtal på toppmötet i Köpenhamn i december har onekligen ökat med Barack Obama i Vita huset.

1984 försökte Ronald Reagan kapa "Born in the USA" och att göra den till signaturmelodi för sitt presidentskap. "Working on a Dream" gav Springsteen till senator Obama redan under valkampanjen för att undvika framtida missförstånd. Det är "old school" Springsteen, feta ljudmattor och en refräng som aldrig tar slut. Men kan inte någon i E Street Band få slut på chefens visslande? Det finns inget enda exempel i rockhistorien på att en låt blivit bättre av det. Tvärtom.