Saabs anställda har varit med om en nära döden-upplevelse och det är något av ett mirakel att Saab lever vidare. Ett hundratal bilar per dag rullar det faktiskt av bandet i Trollhättan. Några är till och med av den nya modellen 9-5. Visserligen en förserie till den riktiga produktionen, men i alla fall.

Saab lever. Men företaget är långtifrån räddat. Och jag tror inte Victor Muller är den frälsare som Saab behöver. Just nu är han det enda alternativ som står till buds. För folket i Trollhättan gäller bara en sak: att gilla läget. Alternativet till Spyker Cars är likvidation. Därför förstår jag fullt ut den entusiasm och glädje som personalen visade nya ägaren Victor Muller och vd Jan Åke Jonsson, när de återvände i triumf från Stockholm till Trollhättan med ett påskrivet avtal med GM - numera Saabs största underleverantör.

Men jag tvivlar i djupet av mitt hjärta, och som gammal trogen Saabägare, på att det här ska gå vägen. Samtidigt hoppas jag givetvis att jag har helt fel, på alla punkter.

Här i alla fall mina huvudinvändningar:

* Biltillverkning kräver industriellt kunnande och omfattande samarbeten med globala underleverantörer. Världens stora bilkoncerner utnyttjar gemensamma plattformar och komponenter i sina olika bilmärken och modeller för att klara de enorma utvecklingskostnaderna.

* Bilutveckling slukar kapital. De nya drivlinor som måste fram för att klara framtida miljökrav kommer att kräva ännu större investeringar i FoU. Utveckling av ny teknik tar alltid längre tid än beräknat och drar alltid över alla kostnadskalkyler.

* Biltillverkare behöver ägare som hela tiden ställer sig frågan vad man får tillbaka av investerat kapital Det är det enda som räknas vid dagens slut. Därför ska staten eller bilentusiaster inte äga biltillverkare.

* Bilbranschen är en del av modeindustrin. Nya trender och värderingar styr konsumenternas val av bil. För att klä dessa drömmar och livsstilar i former av bilplåt krävs starka varumärken och en uppsjö modeller riktade mot helt olika målgrupper.

* Bilindustrin har överkapacitet i Europa och USA. Och för liten kapacitet på de nya växande marknaderna i Kina och Indien. Saab har en av Europas effektivaste fabriker. Problemet är att den ligger just i Europa.

* Nischtillverkare kan bara överleva om varumärket är urstarkt och bilen har egenskaper som några få köpare är beredda att betala ett rejält överpris för.

Saab lever och har fått en tidsfrist. Det är allt. Om det bara hängde på Saabs duktiga tekniker och ingenjörer skulle jag känna mig lugn. Men tyvärr gör det inte det. Långtifrån.