Sverige ser sig gärna som en framstående IT-nation, men en närmare granskning av siffrorna i olika rankningar avslöjar att det Sverige och svenskarna framför allt är duktiga på är att använda IT. Vad gäller utvecklandet av IT-produkter och -tjänster är situationen dystrare. I den senaste undersökningen av den globala IT-industrin från The Economist Intelligence Unit (Benchmarking IT-industri Competitiveness 2009) halkar Sverige ned från plats 4 till plats 9 när det gäller FoU och från plats 12 till plats 16 på listan över kompetensutveckling inom IT.

Det är en oroväckande utveckling med tanke på den växande andelen mjukvara i svenska industriprodukter. En färsk studie från Swedsoft om mjukvaruutvecklingen i FoU-intensiva företag som exempelvis Ericsson, Saab och ABB visar häpnadsväckande fakta:

• I Sveriges mest FoU-intensiva storföretag utgör mjukvara 60 procent av de totala investeringarna i produktutveckling.

• De totala mjukvaruinvesteringarna i svensk industri beräknas till 60 miljarder kronor årligen.

• Nästan alla företag anger att mjukvaruinnehållet i produkterna har ”ökat väsentligt” de senaste fem åren.

• Hela 55 procent av företagens mjukvaruinvesteringar läggs idag i Sverige.

Den stora utmaningen i att förstå omfattningen av programvara i vår vardag är att den i huvudsak är dold ”under skalet” på avancerad utrustning och är en kritisk komponent i stort sett alla mer komplicerade industriprodukter, från mobiltelefoner till personbilar.

Ur detta perspektiv är det alarmerande att många svenska industriföretag lägger allt fler avancerade uppgifter utomlands. Idag, när företagen inte bara säljer globalt utan även stora delar av ägarna, styrelsen och ledningsgruppen är utländsk, är det långt ifrån självklart att avancerade uppgifter som mjukvaruutveckling ska utföras i Sverige.

Konkurrensen om stora utvecklingsprojekt är redan hård. Och den kommer att hårdna ytterligare. Länder som för bara ett par decennier sedan associerades med underutvecklade jordbruk, är idag potentiella FoU-center för svenska högteknologiska företag.

Att ledande svenska industriföretag fortsätter att lägga en väsentlig del av mjukvaruutvecklingen i Sverige bör mot denna bakgrund inte bara vara ett viktigt mål för nationell FoU-politik, det är även viktigt för Sveriges framtid som kunskapsnation.

För att Sverige inte ska tappa sin fortfarande starka position inom mjukvaruutveckling krävs följande:

• Vinnova och statliga forskningsstiftelser måste anslå pengar som är riktade till forskning och kunskapsöverföring kring storskalig mjukvaruutveckling för att stödja svenskt näringsliv. Svenskt spjutspetskunnande i mjukvaruutveckling måste ses som ett mål i sig, idag ses mjukvaruutveckling nästan alltid som ett medel för att uppnå andra mål.

• Näringsminister Maud Olofsson bör initiera ett nationellt program med målet att göra svensk mjukvaruutveckling minst tio gånger så effektiv som idag. I viktiga konkurrentländer inom mjukvaruutveckling, som Indien och Kina, koordineras insatser mellan olika företag och mellan universitet och näringsliv, med målet att lyfta hela landets kompetens inom området. Sverige måste skaffa sig mekanismer som skapar incitament för företag att stödja och nyttiggöra mjukvaruforskning. Ett nationellt program för mjukvaruutveckling skulle betala sig snabbt.

• Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz bör ge universitet och högskolor incitament att samverka mer sinsemellan och med näringslivet inom mjukvaruforskningen. Om högskolorna i högre utsträckning än idag samverkar med näringslivet regionalt och får förutsättningar för samverkan i nationella nätverk genom t.ex. forskarskolor kan mjukvarukompetensen i Sverige som helhet stärkas.

Christer Bengtsson

Director Swedsoft

Anne-Marie Fransson

Förbundsdirektör IT&Telekomföretagen

Anders Narvinger

VD Teknikföretagen

Ulf Bengtsson

Förbundsordförande Sveriges Ingenjörer

Peter Bergh

VD Föreningen Svensk Programvaruindustri