Att teknik utgör en allt större och mer betydelsefull del av allas vår vardag behöver knappast sägas. Inte heller att grundskolans uppgift är att förse oss med de grundläggande kunskaper vi behöver för att kunna förstå och ta oss fram i denna vardag.

Man skulle därför kunna förvänta sig att teknikämnet vore ett viktigt ämne i den svenska skolan. Sanningen är att det är precis tvärtom.

Grundskola och gymnasium behöver förändras
På universitets- och högskolenivå har teknikämnet egna fakulteter och samma status som naturvetenskap, samhällskunskap och humaniora.

Men detta synsätt har på intet sätt sin motsvarighet i svensk grundskola och gymnasium, trots att en del insatser för att förbättra teknikämnet faktiskt genomförts.

Teknikdelegationens uppfattning är att det främst görs saker i det lilla, medan vad som verkligen behövs är mer övergripande förändringar.

Teknikämnet på undantag
Till att börja med visar tre undersökningar från 2009 med oroväckande tydlighet att teknik som ämne är kraftigt nedprioriterat i svensk skola.

I CETIS (Centrum för tekniken i skolan) enkät till grundskolelärare uppger drygt 65 procent att de inte har någon utbildning alls i teknikämnet, några har ”ett par dagars” utbildning.

Drygt 80 procent vill ha kompetensutveckling i teknik - men färre än 10 procent uppger att den egna skolan anmält lärare till lärarlyftets teknikkurser.

Knappa 30 procent instämmer med att skolledningen är intresserad av att utveckla teknikämnet.

CETIS undersökning genomfördes för tredje gången och visade inte på några förbättringar från föregående år.

Lika illa hur man än mäter
Bilden bekräftas av Teknikdelegationens enkät till Sveriges kommuner, genomförd strax före årsskiftet.

61 procent av de kommuner som besvarat enkäten uppger att de inte har uppgifter om hur ämneskompetensen i teknik ser ut bland lärarna i kommunens grundskolor.

Inte fler än 26 procent har egna riktlinjer för att öka lärarbehörigheten avseende teknikämnet.

Av den hälft av de svarande som har egna riktlinjer för att öka lärarbehörigheten generellt (oavsett ämne) uppger 61 procent att riktlinjerna endast innebär att ”alla lärare ska ha pedagogisk högskoleutbildning”.

Där finns alltså inget som helst krav på ämneskompetens.

Minst viktiga skolämnet
Elevernas uppfattning bekräftar bilden ytterligare.

Bland svenska niondeklassare rankas teknikämnet som ett av de allra minst viktiga i skolan, och skolans teknikkunskaper ses inte nödvändigtvis som nyttiga för deras vardagsliv (Teknikdelegationens rapport 2009:2).

Att ungdomar svarar så, trots att teknik bevisligen utgör en mycket stor del av deras vardag, tycker vi är mycket anmärkningsvärt då det visar att de inte ser någon koppling mellan skolans teknikundervisning och den egna teknikanvändningen.

Lärarnas förmåga avgörande
Eleverna menar också att lärarkompetensen är mycket viktig för ämnets status. På frågan om vad som skulle kunna göra teknikämnet intressantare hamnar lärarnas förmåga att skapa intresse i topp.

Vi menar att den förmågan är helt beroende av att lärarna har kompetens i det ämne de undervisar i.

För teknikämnet blir det särskilt viktigt eftersom den snabba teknikutvecklingen gör att lärarnas utbildning i ämnet snabbt blir irrelevant.

Förutom grundläggande ämneskompetens borde kontinuerlig fortbildning i ämnet därför vara en nödvändig förutsättning för att som lärare hänga med och ligga i framkant, snarare än hopplöst efter. Det ges alltså inte många lärare möjlighet till idag.

Skiljer sig från skola till skola
Ytterligare ett problem är att teknikämnet idag ser väldigt olika ut från skola till skola.

Det finns förvisso en nationell kursplan med generella mål för undervisningen liksom en timplan som anger minst hur mycket tid som sammanlagt ska ägnas åt biologi, fysik, kemi och teknik - men hur undervisningen ska fördelas och organiseras beslutas lokalt.

Även om nästan alla elever i vår undersökning säger sig ha haft teknikundervisning i skolan, har ungefär 30 procent av dem haft teknik som en del av något annat ämne eller ämnesblock. Det ger knappast bilden av att den svenska skolan erbjuder en likvärdig utbildning för alla.

Björklund se hit!
Vår slutsats är att teknikämnet alltför länge har behandlats styvmoderligt, och att en nystart därför är nödvändig – både när det kommer till ämnets innehåll och säkerställandet av att de som undervisar i ämnet ges rätt förutsättningar att göra ett bra jobb:

• Lyft teknikämnets status och kvalitet genom att uppgradera det från att vara ett praktiskt orienterat ämne till ett vetenskapligt kunskapsbaserat ämne i paritet med naturvetenskapen: också teknik bygger på vetenskap och bör inte reduceras till något som ligger utanför de vetenskapliga förklaringsmodellerna. Teknik bör vara ett skolämne där teori och praktik går hand i hand, i analogi med andra vetenskapliga skolämnen.

• Starta teknikundervisningen i första klass och säkerställ progression i ämnet längs hela skolgången.

• Fastställ kursplaner som är begripliga för skolledare och lärare.

• Satsa på gedigen implementeringshjälp av kursplaner, i form av exempelvis pedagogiskt stödmaterial.

• Krav på att lärare som undervisar har kompetens i teknikämnet, även i tidiga årskurserna.

• Kompetensutveckla lärarna kontinuerligt för att möta kraven om behöriga lärare i teknik.

• Inkludera arbetslivet mer i undervisningen - för att hålla ämnet aktuellt och visa på tillämpning, sammanhang och förebilder.

Slarva inte bort tekniken i nya skolan!
Just nu pågår flera parallella insatser med en bättre svensk skola, och en likvärdig utbildning för alla, som mål.

Vi i Teknikdelegationen är oroliga för att teknikämnet ännu en gång kommer att få en marginell roll i dessa insatser och vill därför rikta en uppmaning till Skolverket att inte låta detta ske.

Vi vill samtidigt uppmana vår regering att genom en kraftsamling och en övergripande långsiktig helikoptersyn säkerställa att alla de ansträngningar som nu görs - lärarutbildningspropositionen, den nya gymnasieskolan med nya naturvetenskapliga och tekniska inriktningar, samt de nya kursplanerna för grundskolan – pekar åt samma håll.

Våra barn förtjänar bättre
Teknikämnet är relativt ungt som ämne betraktat, och en del av dagens brister kanske kan falla in i kategorin ”barnsjukdomar”.

Men teknikens betydelse i samhället blir knappast mindre, och dess utveckling går i rasande takt. Därför krävs omedelbara åtgärder för att lyfta teknikämnet till den nivå ämnet – och våra barn - förtjänar.

Leif Johansson, Koncernchef Volvo, ordförande Teknikdelegationen

Johan Ancker, Chef Industriell utveckling Teknikföretagen, ledamot i Teknikdelegationen

Paula Bäckman, Verksamhetschef Balthazar Science Center, ledamot i Teknikdelegationen

Helen Dannetun, Dekanus Linköpings universitet, ledamot i Teknikdelegationen

Anne-Marie Fransson,Förbundsdirektör IT- och Telekomföretagen, ledamot i Teknikdelegationen

Christer Fuglesang,ESA, ledamot i Teknikdelegationen

Karin Glader, Student Chalmers, ledamot i Teknikdelegationen

Peter Gudmundson, Rektor KTH, ledamot i Teknikdelegationen

Ursula Hass, Rektor Blekinge Tekniska Högskola, ledamot i Teknikdelegationen

Philip Kapper,Elev Norra Real, ledamot i Teknikdelegationen

Maria Khorsand,VD och koncernchef SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, ledamot i Teknikdelegationen

Peter Larsson, Samhällspolitisk direktör Sveriges Ingenjörer, ledamot i Teknikdelegationen

Camilla Modéer,Generalsekreterare Vetenskap & Allmänhet (VA), ledamot i Teknikdelegationen

Björn O. Nilsson,VD Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), ledamot i Teknikdelegationen

Anna-Maria Wiberg,Förbundet Unga forskare, ledamot i Teknikdelegationen